Keur Simbara

Keur Simbara ligger cirka två timmars bilfärd öster om Dakar. I byn som rymmer 350 invånare lever människor som de flesta gör på landsbygden i Senegal och i övriga Afrika söder om Sahara. En majoritet försörjer sig på småskaligt jordbruk och saknar de flesta av de bekvämligheter som är en självklarhet för oss i Sverige.

En morgon på hösten 1998 samlades en grupp kvinnor övriga bybor till ett möte. Kvinnorna som samlat till mötet meddelade att de bestämt sig för att sluta med den, tills dess väldigt vanliga traditionen att skära i unga flickors genitalier, alltså det som brukar kallas könsstympning på svenska, female genitile cutting (FGC) på engelska, eller bara traditionen som många senegaleser sa. De uppmanar också alla andra i byn att sluta med detta. De förklarar att denna tradition leder till stort lidande för alla de kvinnor som utsätts. En extrem smärta, risk för blödningar och svåra infektioner vid själva ingreppet, smärtor som kan fortsätta tiotals år, stora risker för komplikationer i samband med förlossningar, svårigheter och avsaknad av njutning i samband med sexuella relationer. Dessutom har deras bychef och Imam Demba Diawara förklarat att koranen inte någonstans uppmanar eller kräver av muslimer att utöva denna mycket skadliga praktik.

24 år senare befinner vi oss på samma plats, ett trettiotal av byns invånare är samlade tillsammans med oss, 44 gymnasieelever en lärare och ett par besättningsmedlemmar från Gunilla. Vi hälsar och presenterar oss för varandra. Vi sätter oss i samma sorts ring som 1998, i skuggan av samma kapokträd. Men denna dag håller en handfull flickor och kvinnor en teaterföreställning om traditionen, om dess faror och vikten att inte utsätta kvinnor för detta. Idag är detta en tradition som barnen i byn förklarar att man brukade göra förr, men som de själva inte blivit utsatta för.

Keur Simbara var en av de första byarna i Senegal som meddelade att man skulle upphöra med traditionen, men detta följdes av att tusentals byar med miljontals invånare nu följt efter och gjort samma tillkännagivande. Tillkännagivandena var en följd organisationen Tostans arbete med att undervisa om mänskliga rättigheter, hälsa och om riskerna med olika skadliga seder.

Igår fick vi möjligheten att besöka Tostans center i Thiés, träffa dess grundare och fantastiska eldsjäl Molly Melching, och följa med dem till Keur Simbara, där de återigen genomför det de kallar "community empowerment program". Kort sagt ett treårigt program där en person som talar samma språk, ofta tillhör samma religion och folkgrupp hjälper samhället med att utforma och uppfylla sina egna mål för en bättre framtid. Idag ligger fokus exempelvis på att öka jämställdhet i hushålls- och förvärvsarbete och förbättra tillgången till elektricitet.

Information om samhället och dess arbete för att förbättra sin egen situation varvades med att byborna genom sång dans och skratt delade med sig av all den glädje, kärlek och gemenskap som finns i Keur Simbara.

Förlåt för vad som av återkommande läsare kanske kan uppfattas som upprepade floskler, men detta var en dag som jag och mina elever aldrig kommer att glömma.

Allt väl ombord!

Erling Mattsson Wilske, utbildningsledare