Kubansk byråkrati

Framme, till kaj och ett par kullerbyttor bort ligger staden vi alla längtat till, pratat om, sett dokumentärfilm om. Men vi får inte gå iland. Fast ombord, fast i kubansk byråkrati!

För att inte dra ut på den här historien allt för länge hamnade vi i händerna på personer som ville visa sin makt. Vi hade inte, enligt gängse regler, angett att vi hade ett par krassliga elever ombord. När det kommer till den sortens krassligheter som uppvisades gör vi aldrig det. Hamnkapten blev lite sur och ville visa sin makt. Vi har mailat på varsitt håll kapten och jag, mailen har studsat mellan oss och vi har dragit i alla trådar vi kan. Jag har försökt förklara att vi seglar runt med 44 elever och de är förkylda i parti och minut. Några får solfrossa, andra längtar hem. Vissa är sjösjuka och andra mår bra hela tiden. Skulle vi rapportera varenda nysning skulle det bli långa listor. Svenska ambassaden har självklart gjort allt de kan för att hjälpa oss men inte ens de fick komma ombord.

Idag fick jag och kapten tillåtelse att gå genom alla kontroller och träffa personer från ambassaden. De sa först att Amistud, organisationen som fixar vårt program, skulle utse guider som skulle eskortera eleverna i land hela tiden. Då blev jag arg och sa att vi kommer hänga med dom hela vistelsen när deras program kickar in och att eleverna måste få egen tid att gå runt i Havanna, dom är ju ändå 18 år. Efter många telefonsamtal och diverse diskussioner så fick då äääääntligen alla elever gå iland. Så just nu har alla, även de som hade vakt, tagit de där kullerbyttorna in till stan, strosar runt och njuter av den fantastiska atmosfären i Havanna.

Hur det blir med egen tid i land resten av veckan? Ingen vet…. Men vi jobbar på det ;)

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare