Lek och allvar

Så fick vi då äntligen genomfört våra atlantiska tävlingar, eller ”VM i OS”, som vaktledarna så vackert kallade sina spel. Trots råkall kyla kom eleverna piratklädda till invigningen klockan halv två. Efter upprop och genomgång av regler, blev det knopstafett på huvuddäck.

Tävlingen bestod i att så snabbt som möjligt ta sig fram på en hinderbana, genom att först knyta upp, passera och därefter knyta om samma knop igen bakom sig. I deltävling två gällde det att sträcka en tross så mycket som möjligt och i deltävling tre handlade det bland annat om precision med kastlina. Som ni hör var samtliga grenar starkt förknippade med sjömanskap och jag kunde inte låta bli att fundera över hur jag själv skulle kunna anordna något liknande, för att låta eleverna tävla i mina ämnen där hemma. Det fick väl bli nåt i stil med att, på kortast tid, böja så många starka verb som möjligt…

Nej, det där med lekar är jag tyvärr inte så haj på. Därför var det med största allvar jag, efter tävlingarnas slut, ägnade en stund åt min egen forskning. Dagens undersökningsmaterial har sedan vi lämnade Charleston befunnit sig i kajutakylen, väl inplastad och datummärkt med 11 juni. Det var alltså i grevens tid som jag dissekerade en dubbel ”chocolate chip cookie” med ”marshmallow cream” emellan. Kanske hade den trots allt farit lite illa där i kylskåpet, för det var minst sagt svårt att avgöra var själva kakan slutade och fyllningen tog vid. Nu hade det mer blivit som en mjuk, chokladspäckad kakrundel blandat med en stelnad, vit och aningen seg ”munksmet”. Dessutom var hela skapelsen på tok för söt, för att kunna erhålla något bättre omdöme i min rapport!

KiKi Åstrand

utbildningsledare