Ljudligt

Som ni kanske läst i andra bloggar har vi inte riktigt haft vindarna med oss. Därför går motorn på högvarv och vi har några segel uppe mest för att inte glömma att vi faktiskt är en segelskuta.

Ljudet från motorn hör man egentligen inte förrän den stängs av, då slås man av hur tyst det blir. Det man däremot hör är hur motorns olika varvtal får saker i båten att låta. Vibrationerna är så höga att på en ljudinspelning låter de som en kombination av ett argt rytande lejon och en hårt trimmad motorcykel. Rytmiskt, det börjar lite tystare för att sedan eskalera i symfoni av ”argt kattdjur möter motorcykel”. Sen är det tyst i ett par sekunder och sen börjar det om. På dagarna tänker jag inte på det, men på kvällarna, på nätterna! Lite som tortyr när ögonen vill sova men öronen bara hör vibrationer. Men man vänjer sig så klart!

Det roliga är att arbetet ombord dagen efter en ”vibrationsnatt” består av att knacka rost. Ljudet av fyra elever som sitter på navhustaket och i total otakt hamrar mot plåten. Ljuden är där hela tiden, de går inte att komma undan. För er föräldrar som oroar er över elevernas sömn bland rytande lejon och motorcyklar kan jag meddela att dessa ljud enbart hörs i befälsinredningen. Så det är ingen fara! Rostknackandet sker endast dagtid, då vi har lektioner, så det är bara mina försök till att få till lite studiero som går om intet.

Men det här var väl en trist och negativ blogg tänker du. Fast, nej, jag bara beskriver livet ombord och ovan text är en liten, liten del av det. Ljuden hör liksom till och trots att det kan vara nog så frustrerande så glömmer man det snart och blir lika glad varje gång motorn stängs av och seglen tar oss framåt. Tyst, tyst över havet mot nästa hamn!

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare