Lotsbesök

På lotsstationen blev vi väl omhändertagna och fick både se deras ”övervakningsrum” och gå ombord på en av deras båtar. Eleverna var mäkta imponerade av såväl TV och skinnfåtöljer som de tre stora, och sammanlagt 2100 hästkrafter starka, Volvo Pentamotorerna!

I morse var det äntligen min tur att få rå om sjöfartsklassen på egen hand. Strax efter klockan nio gick vi i samlad tropp (Ja, det är lättare att samla 10 elever än 32 stycken… eller 42 för den delen!). Målet för promenaden var Charleston Pilots, vars kontorsbyggnad ligger ca två kilometer nedströms. På lotsstationen blev vi väl omhändertagna och fick både se deras ”övervakningsrum” och gå ombord på en av deras båtar. Eleverna var mäkta imponerade av såväl TV och skinnfåtöljer som de tre stora, och sammanlagt 2100 hästkrafter starka, Volvo Pentamotorerna!

Eftersom gänget missat 10-fikat, slank vi på hemvägen, som hastigast, in på en glassbar, så att de kunde förse sig med lite färdkost. Själv avstod jag emellertid från glass före lunchen eftersom jag hade jag spetsat in mig på något smarrigt till eftermiddagsfikat. Vid tretiden begav jag mig därför till café SAFFRON för att inhandla en ”mini pecan pie” med vispgrädde. Den tog jag sedan med mig till en parkbänk, för att försöka fika och jobba samtidigt. På den korta tid det tog att förflytta mig till parken, hann emellertid merparten av spraygrädden att försvinna. Själva pajen bestod av ett decimeterstort pajskal fyllt med en, något för söt, sirapsfyllning toppad med härliga pekannötter. Det mesta av pajen lyckades jag förtära, men jag måste tyvärr konstatera, att en liten gnutta salt i själva degen kunde varit på sin plats!

För övrigt har Valborgsmässoafton förflutit utan några större vedermödor. Det enda negativa var väl egentligen, att jag råkade skära mig på några av de rakbladsvassa ostronen, som sitter på pelarna under betongbryggan. Allteftersom tidvattnet drar sig tillbaka blir dessa pelare synliga och eftersom vi blivit ombedda att ta bort VIRTUE-diskarna från den intilliggande flytbryggan, hade vi ju ärende dit. Trots blodvite var det väldigt intressant att se all tillväxt på nämnda diskar. Dessa hade nämligen under året hunnit bli hem, inte bara åt diverse alger utan även åt räkor, krabbor och en och annan liten firre!

KiKi Åstrand
utbildningsledare