Mot nya äventyr

Så är den stora dagen här. Den sista dagen. Imorgon bitti lämnar vi T/S Gunilla.

Det är den sista slutstädningsdagen, den sista uppställningen ombord, de sista 8 glasen som slogs i morse, nyss det sista 10-fikan, min sista blogg, i går vår sista avslutningsmiddag… Listan kan göras lång.

Det är sista gången SA2225 förbereder för en annan klass att ta över vårt flytande hem. T/S Gunilla har gett dem vingar och rötter, skratt och tårar och de har gått från att vara oerfarna 16-åringar till de mest rustade 19-åringar man kan tänka sig. De har lärt sig att samarbeta med alla slags människor, trängas på liten yta, att bita ihop fast livet gör ont, att arbeta fast magen åker berg och dalbana, att sova fast det är märkliga dygnsrytmer och att klättra högt upp i regn och rusk, fast ens väsen skriker att det är farligt. De har lärt sig att tillsammans är vi starkast. De har lärt sig att alla behövs.

Jag är så stolt över att jag fått vara med på en liten bit av denna utveckling, både som lärare och mentor hemma på Öckerö, och nu som DOS över Nordatlanten på deras sista resa på T/S Gunilla.

SA2225 är en fantastisk grupp människor, med så många personligheter och egenskaper att det räcker för ett helt kompani. Jag har skrattat så mycket och förundrats lika ofta över deras klokskap, funderingar, påhitt, upptåg och kompetens.

Det är med stor ödmjukhet jag lämnar T/S Gunilla denna gång. Jag vet och gläds över att SA2225 kommer att vara i min närhet i några månader till innan det är dags att lämna Öckerö seglande gymnasieskola för alltid. Jag vet att det kommer att bli bra, för jag vet att de är briljanta.

Så, avslutningsvis vänder jag mig rakt till er, min fina klass: Tack så mycket för att jag fått vara med på er resa mot bättre människor. Låt oss åka hem, njuta av det sista och sen går ni ut och tar över världen. Den blir vackrare, bättre och mer kärleksfull när ni finns.

/Hanna-Sofia Richardsson, Utbildningsledare