Överraskande god!

Igår när vi lämnat Mindelo insåg jag plötsligt att jag glömt köpa med mig något bakverk att analysera, så det första jag gjorde när jag gick av båten idag var att leta godsaker. Detta visade sig dock vara lika svårt att hitta som allt annat man eventuellt tänkt inhandla här på Kap Verde. Man får helt enkelt handla VAD som bjuds och passa på att handla NÄR det bjuds.

Det faktum att man inte kan köpa vad som helst när som helst, är väldigt nyttigt för oss svenskar att få erfara och jag tror att eleverna får sig en tankeställare när de ska göra sin statistikuppgift gällande priset på basvaror i olika länder. Inte ens sådana varor kan man nämligen vara säker på att hitta. Jag kommer osökt att tänka på det en tidigare DOS-kollega berättade om sitt besök här på Kap Verde i vår skolas barndom. Han hade hittat tio flaskor coca cola i en affär men förvägrats köpa allihop, eftersom handlaren ville ha några kvar att erbjuda kommande kunder!

Som jag nämnde ovan är vi alltså redan framme på Sal, vår sista hamn, med den internationella flygplatsen inom räckhåll. Vi ligger dock i Sals enda hamn, i en mindre by vid namn Palmeira. Härifrån till Santa Maria, dit de flesta turister åker, är det drygt två mil men det är oklart hur mycket man kommer att hinna under vårt korta stopp här. Denna vistelseort är ju inte tänkt som någon egentlig besökshamn utan vi är här för att hinna packa och slutstäda, innan flyget tar oss hemåt om några dagar.

Undrar ni hur det gick med bakverksstudien? Jo, efter mycket letande hittade jag till slut en påse muffins och i brist på något mer exotiskt fick det bli mitt undersökningsmaterial. Och döm om min förvåning när detta tämligen triviala kaffedopp visade sig vara både saftigt och gott, kanske beroende på det rivna apelsinskalet i smeten!

KiKi Åstrand

Utbildningsledare

PS: Om ni till äventyrs letar ”gamla” bloggar behöver ni klicka på december månad 2025 i marginalen.