På besök

Det var längesedan jag bodde på Gunilla. Förra gången jag gjorde det befann jag mig i Karibien på resa tillsammans med dåvarande treor. Jag minns inte antal dagar men skulle tro att det var närmare 60 dygn ombord. Den här gången är jag här i 8 och gästar. Mycket skiljer sig från min senaste gång. Den här gången är min vistelse kortare, det är en annan kontinent, och en annan klass. Trots dessa olikheter finns det en del saker som är på pricken likt: Känslan av gemenskap som infinner sig när ett antal människor bor tillsammans på en liten yta, rutinerna där alla vet vad de ska göra och när och inte minst att få uppleva resmål på ett annat sätt än vad en gör som ”vanlig” turist. Att få se att det som är viktigast består är en ynnest.

Vi är i La Línea, och ett stenkast härifrån går vi genom passkontrollen för att hamna i Gibraltar. Igår hajkade den andra gruppen elever och Erling upp på toppen och jag hade äran att gå med. Det blåste men vi gick på rätt sida berget och befann oss därför i lä stora delar av vandringen. Då Erling föregående dag sett sin lunch försvinna till aporna, var vi denna dag mycket noggranna med att hålla hårt i ryggsäckar och baguetter och lyckades allihop med konststycket att behålla vår mat för oss själva. Utsikten var magnifik och i slutet av dagen var antal steg på mobilerna imponerande.

Idag har vi varit på skolbesök på Westside och Bayside Comprehensive School. Första halvan besökte Bayside och andra Westside. Skolorna ligger precis mitt emot varandra men före 2019 var den ena en renodlad tjejskola och den andra en renodlad killskola. Efter renoveringen har skolorna blandat upp klasserna och fyller på underifrån. Skolorna är brittiska och det talas engelska i alla mer formella sammanhang men när eleverna pratar med varandra gör de det ofta på ”spanglish” då många av dem har en spansk och en brittisk förälder. Det är stora skolor med ungefär 1600 elever i varje och allt var toppmodernt och nytt. Vi fick bland annat chans att spana in musikvåningen och det var otroligt påkostat med ljudisolerade övningsrum, datorer med de finaste inspelningsprogrammen och syntar vid varje bänk. Som musiklärare kunde jag känna att vi har en del att önska hemma på ön, men å andra sidan har vi Gunilla- och det är inte dumt det heller.

Eleverna var hyfsat överensstämmande i ålder och samtalen flöt på mellan Öckerö-eleverna och Gibraltar-eleverna. De sistnämnda höll på att förbereda sig inför diverse slutprov där det de skriver där och då är det som avgör deras framtid. Våra elever står inför andra förberedelser som på sätt och vis också påverkar framtiden: ska vi avgå ikväll eller imorgon? På grund av vinden blir det först imorgon och även om en del är lite ledsna över att vi är kvar kan nog de flesta känna att det är rätt beslut för till och med här, när vi ligger till kaj rör sig båten på grund av de hårda vindarna.

För mig spelar det mindre roll. Jag är så glad över att få hälsa på- just här, just nu och just SA1922.

//Hanna-Sofia Richardsson