Öckerö gymnasium

På besök i mennonitland

Femte dagen i hamn gav vi oss iväg på en gemensam busstur till nordvästra Belize, till ett område som befolkas av en av landets minsta minorieteter, mennoniterna.

Jag hade letat upp en skola i Blue Creek som via mail hade svarat att vi var välkomna på besök. Bussen var bokad och stod på kaj när vi kom iland med transportbåten. Blue Creek såg på kartan ut att vara ett mycket litet samhälle vilket visade sig stämma. Efter lite letande kom vi fram till skolan och hann precis äta vår medhavda lunch innan skolans rektor gav en första introduktion till området och historien om hur mennoniterna kom till Belize. Det visade sig att man just i dagarna firat 60 år i Orange Walk, som området heter. Hit flyttade man från Mexiko efter att ha köpt loss marken från Belize med villkor att man skulle få sköta sig själva här, utan inblandning från staten vad gäller skatteplikt, värnplikt och med löfte om egna skolor, vägar och lagar.

Mennoniter är en religiös minoritet som ursprungligen kommer från Europa, man talar fortfarande plattyska och har genom tiderna flyttat från land till land med krav på att få ha sina egna samhällen. I Belize City känner man lätt igen dem på deras gammaldags kläder (långa bomullsklänningar, hattar och hängelbyxor), blonda hår och blå ögon. Vi har sett dem på stan och på marknaden när de säljer sina varor.

Blue Creek visade sig vara ett progressivt mennonitsamhälle som använder sig av modern teknik, vilket många av de andra samhällena inte gör utan istället kör med häst och vagn. Eleverna på skolan Linda Vista blev mycket glada för vårt besök och visade stort intresse för oss. Vi blev väl mottagna och efter en rundvandring på skolan samlades vi på idrottsplatsen för lite sport och möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter. Eleverna på Linda Vista svarade glatt på alla frågor och allt eftersom började vi förstå hur livet här kunde vara för samhällets tonåringar. Det visade sig att man hade mer kontakt med andra mennonitsamhällen i Kanada än med övriga Belize. Det var dit man kunde flytta för vidare utbildning (om man inte gifte sig istället) och det var därifrån nya medlemmar tillkom.

Nattkvarter för eleverna hade jag hittat på olika ställen: ett B&B som drevs av ett äldre mennonitpar, ett motell för ett gäng och de sista sex eleverna hade fått rum på byns ålderdomshem. Där fick man dock vara lite tyst med hänsyn till de äldre damer som bodde där. Kvällen tillbringade vi dock tillsammans på rektorns veranda där vi bjöds på middag: hamburgare gjorda på lokalt producerat kött och pastagratäng för veggarna. Vi satt där i den mörka kvällen och funderade på vad vi varit med om under dagen. Det här besöket hade gett oss många omtumlande upplevelser och starka möten med människor med så helt annorlunda liv än våra.

Allt väl här!

Brita Malmcrona

utbildningsledare T/S Gunilla

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se