På sista benet

Någon tyckte väl att vi hade förtjänat ett härligt seglingsben till slut. Minnena från benet till Tampa var alltför färska så det var med ett djupt andetag vi påbörjade seglingen mot Miami. Men då hände det: Varma vindar i seglen och helt magiska dagar.

Eller det är så vi haft det de senaste dygnen. Först lite motvind, sedan bättre vindriktning men inte så mycket mer fart än den som strömmen gav oss. Därefter mer vind och riktigt god fart så vi riktigt forsade genom vattnet. Man kan förstå hur nöjd vår nya styrman Leo blev, han som tydligt deklarerat att det är segla som gäller, inte motorgång. Eleverna är med på däck, de firar och halar bland virrvarret av skot och fall och så är nästan alla segel uppe. Stolta dyker de in i lilla mässen och berättar om hur mycket de haft att göra på vakten.

Gårdagskvällen blev en sådan där magisk kväll med det vackra kvällsljuset över däck. Varenda bild man tar får något gyllene över sig och vi känner oss lika magiska som kvällen. Energin börjar återvända hos eleverna, nu är det fokus på avslutningsmiddag, packning och slutstädning. Mest på avslutningsmiddagen. Mindre på lektioner, men det får jag nog bara acceptera. Nu ska vi njuta av alla ”sista” och ta in den tid till sjöss vi har kvar.

Allt väl ombord!

Brita Malmcrona

utbildningsledare T/S Gunilla