Att åka buss är det bästa eleverna vet, jag skojar inte. Ju längre desto bättre, är det dessutom tyst och ingen som pratar är lyckan stor.
Idag var bussresan ganska lång men uppdelad i bitar och vi hade två pratglada guider så själva bussresandet var inte helt optimalt, men upplevelserna och allt vi fick vara med om uppvägde.
I Progreso ligger vi längst ut på en 7 km lång pir som man inte får promenera på. Man måste lifta, ta en taxi eller få skjuts av kryssningsbåtarnas bussar. I år har de dessutom höjt priset för större fordon än personbilar. Så för att få alla eleverna från piren till den väntande bussen måste vi åka taxi, förbokad taxi som för hoppningsvis kommer i tid. Just idag kom de i utsatt tid men de släppte av eleverna på fel ställe. Jag tyckte personligen att jag var väldigt tydlig när jag angav ”end of the pier”, men det var tydligen tolkningsbart till att jag menade busstationen. När alla elever äntligen var på plats åkte vi mot första stoppet, Tecoh, en liten Mayaby ute på landet med en fantastisk kyrka byggd av fransiskanerna för ”evigheter” sedan. De tyckte att det verkade praktiskt att ta sten från de gamla mayapyramiderna och att det verkade smart att bygga kyrkan just där en gammal mayapyramid stått. Vår guide Roussel tog oss med upp på taket för en strålande utsikt över det område som en gång var Mayapan. Långt bort kunde vi till och med se den största pyramiden och fundera på hur lång bussresan dit kunde vara. Mayapan var en gång i tiden en stor stad med 12 000 invånare och sträckte sig 4 kvadratkilometer. Dagens Tecnoh var en del av staden och för att förstå hur vidsträckt staden var på 1200-1400 talet var det fantastiskt att få möjligheten att stå uppe på kyrktaket för att få en överblick. Innan vi åkte vidare gick vi en sväng på byns marknad och köpte lite frukt och annat som höll hungern borta fram till lunch.
Väl framme vid Mayapan utförde Roussel (han är själv mayashaman) en mayarit på en gammal rest av en offerplats. Han förklarade att allt var uppbyggt efter vindarna, planeterna och årstiderna. Vi satt på rad och lyssnade storögt när han berättade och utförde själva riten. Sen fick vi klättra upp på den största pyramiden och tid till att ställa frågor samt gå runt och titta.
Vi åkte vidare mot dagens lunchstopp som också var i en mayaby men mer lantlig. Där hade en mayafamilj förberett bland annat tamales och rismjölk som vi åt och drack med god aptit innan vi badade i familjens cenote. Det är väl inte deras egentligen men den ligger på deras bakgård och är supervacker. Man kan väl säga att ca 40 elever helt sonika tog över hela stället och att badglädje är ett av de bästa sätten att vara glad på.
Vi tog oss tillbaka till Progreso i utsatt tid och för de bussälskande eleverna som ville vila, lyssna på musik och bara njuta blev hemfärden en fullträff. Eftersom elever passade på att intervjua våra guider fanns ingen risk för information eller prat i bussens mikrofon. Så det eleverna förlorade på prat och skratt under morgonens bussresa fick de tillbaka när vi resta hem.
Vi har det bra!
Anne-Li Olsén, utbildningsledare
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se