Plattvatten och högtryck

I detta nu ligger havet helt platt. Jag har seglat över Atlanten två gånger förut, men detta har jag aldrig sett. Det ser otroligt ut, snudd på sagolikt. Havet är nästan blankt och de få vågor som finns är små. Anledningen till den lugna sjön är att vi är inne i ett högtryck. Och anledningen till att jag aldrig sett Atlanten såhär är för att jag bara seglat den södra törnen, och där finns passadvindar.

I kontrast till vad vi tidigare upplevt är detta vansinnigt rogivande. Även om det givetvis är roligare att segla, går vi ganska fort för motor nu eftersom vågorna låter bli att sabotera farten. För den vakt som just nu arbetar innebär det att de återigen kan ta upp sitt arbete med att kleta tjära i riggen, vilket är ett viktigt jobb. För den vakt som gick av skulle jag tro att det innebär att några av dem kommer att sola på backen innan lektionerna istället för att sova i sina hytter. Vi har fortfarande ganska varmt, även om många av oss hade mössa igår.

Annars är vi mitt inne i att skriva analyser av boken A small place av Jamaica Kincaid. Tanken är att de ska skriva klart sina texter idag för att arbeta med responsgrupper imorgon och därefter lämna in texten. På onsdag har vi ett födelsedagsbarn ombord och vederbörande är inte ett jättefan av svenskämnet, så därför har jag lagt andra lektioner den dagen. Det är eleven i fråga nöjd med.

Igår var som bekant lektionsfritt så efter Midatlantic games och alla möten passade en del på att se på film, uppdatera hemmet, sova lite extra, sitta och tjöta eller som i mitt fall spela musik och sjunga. Jag hade lite dåligt samvete för jag lyckades mörda min tilltänkta i mördarleken, och hon åkte på att hon var så väluppfostrad. Som plåster på såren satt vi och sjöng tvåstämmigt en bra stund tills det kändes bättre för oss båda två. Tänk vad musik kan göra ändå. För mig är det en ynnest att få dela det intresset med så många av eleverna ombord.

Allt gott!

/Hanna-Sofia Richardsson, utbildningsledare