Rätt som det regnar kommer det en skur

Ja, nog är vi glada över att vara i hamn alltid! Idag har nämligen vädret varit minst sagt omväxlande med hårda kast i byarna och solsken blandat med hagel. För att inte tala om åskan som slog till under eftermiddagen! Är det månne sånt som kallas väderspänning?

Strax innan hade jag suttit på en parkbänk i fullt solsken med en kopp kaffe, skissandes på denna blogg. Plötsligt blåste min nyinköpta tårtbit iväg över gräsmattan! Den räddades dock av 5-sekundersregeln och avsaknad av potentiella smittbärare i närheten. Annars är det ju munskydd som gäller, överallt och hela tiden, förutom om man äter, motionerar, eller inte har hunnit fylla 6. Nåväl, jag hann inte mer än avsluta fikat, förrän ovädret brakade loss igen och jag är inte ett dugg förvånad över att polisen redan under förmiddagen hade spärrat av nedgångarna till stranden.

Tänk då vilken tur vi hade på vår vandring i går! Även då var vi beredda på regn men den farhågan kom lyckligtvis på skam. I stället fick vi njuta av ett utmärkt promenadväder, cirka 17 grader, med enstaka solglimtar ur molntäcket. Vi som valt den längre av de två föreslagna sträckorna kunde inledningsvis njuta av både stillhet och underbar natur. Lite närmre slutmålet, Santiago de la Compostela, gick pilgrimsvandringen visserligen genom bebyggelse, men det var ändå mestadels längs relativt små och lugna bygator. Det var egentligen inte förrän vi befann oss inne i själva Santiago, som vi omgavs av stadstrafik.

Målet för oss, liksom för alla pilgrimer under det senaste milleniet, var den mäktiga katedral där aposteln Jakob ligger begravd. För att hedra honom, och fira att vi kommit lyckligt fram, var jag förstås tvungen att pröva den traditionella Tarta de Santiago, alltså en ganska bastant mandelkaka prydd med apostelns kors. Utan att vara hädisk skulle jag vilja betygsätta den med tre sådana kors av fem möjliga…

KiKi Åstrand

utbildningsledare