Rektorsreflektion

Det var tur att denna dagen kom nu och inte i början på veckan. De första dagarna var det många, inklusive jag själv, som mådde dåligt och inte fick så mycket kreativt gjort.

Torsdagen den 5/12 var den hittills mest vågade, den blåsigaste och regnigaste dagen på vår resa.

Redan under natten kastades jag runt i kojen. Vattnet sköljde över däck när jag skulle gå till frukost och vågorna gick höga utanför frukostfönstret.

Det var en smått surrealistisk situation att se våra elever kämpa sig fram och tillbaks över det gungande och hala däcket i ösregn. Vädret var dock inget som hindrade att vi skötte de uppgifter som behövde göras på skeppet. Vi fick spänna upp rep på däcket så att vi skulle ha något att hålla oss i. Om vi inte haft det kunde vi ha kastats över hela däck när vågorna kom eller båten lutade som mest. På halvdäck fick vi sätta fast oss med karbiner som sitter i våra selar.

Humöret var det dock inget fel på. Efter avslutade vaktpass låg eleverna på halvdäck och sjöng och skrattade, trots att vissa av dem var dyblöta. Det lustiga i blötheten var att de som hade dyra gore-tex-ställ, de var blöta. Medan de som hade traditionella galonställ var torra. Det är inte alltid det dyraste och modernaste som är bäst. Traditionella gummistövlar visade sig också vara bäst, om de inte fylldes av vatten när en hög våg slog in över relingen, förstås.

Det är imponerande att se hur våra elever klarar av att arbeta i 4-timmars-pass, dygnet runt. De har vaktpass, sovtid- studiepass, vaktpass, sovtid, studiepass osv.

Som nytillträdd rektor kände jag att jag var tvungen att åka med eleverna på en tur med Gunilla. Det är jag glad för att jag gjorde. Om eleverna klarar dessa resor så kommer de klara skolan och livet på ett bra sätt.

Resorna med Gunilla verkar vara krävande, utmanande, påfrestande och alldeles, alldeles underbara…

Stefan Carmesund

gästande rektor