Så nära men ändå så långt borta…

Efter tio dygn och 1460 distansminuter (eller 270 vanliga svenska mil) känns det onekligen lite snopet att vara bara ”nästan framme” vid vårt mål. I förmiddags anlände vi nämligen till farvattnen precis utanför Portsmouth, där vi kommer att ligga för ankar i två dygn, innan vi kommer att avverka de sista sju sjömilen in till land.

Det positiva med att ligga på redden är dock att alla får en chans att varva ner och vila upp sig, innan storstadens alla nöjen börjar pocka på uppmärksamheten. Vissa nöjen har dock redan börjat pocka och då syftar jag på förstås på mobiltelefonerna. Sedan vi fått täckning pågår nämligen en slags kollektiv monolog. Åtminstone ser det så ut vid första anblicken. Tittar man riktigt noga, upptäcker man emellertid, att de flesta har en liten snäcka i örat och därmed en samtalspartner någonstans bland er där hemma.

Plötsligt ser det ut att vara slut på gruppgemenskapen ombord men, som någon så klokt uttryckte det, ”Det kanske ändå är bäst så här, för då har väl alla hunnit prata klart innan vi ska gå på restaurang på söndag!”

KiKi Åstrand
utbildningsledare