Sista dygnet till sjöss

Vi närmar oss slutet på denna segling och det finns ett visst svårmod i gruppen. Lite hemlängtan, lite nostalgi, lite tankar om att det är snart slut.

Redan när vi lättade ankar i Rodney Bay kändes det lite speciellt ombord. St Lucia hade givit oss oförglömliga minnen. En fantastisk plats var vi alla överens om. Första dygnet ombord blev lite av ett magplask. Fem sjuka i Styrbord, tre i babord men midskepp höll andan uppe. Varje hamnstop blir en rejäl urladdning med en mängd intryck. Att genast hissa segel och avgå mot nästa destination är inte så enkelt.

Nu efter ett par dagars studier, vakt och uppmuntrande av sömn börjar krafterna återvända. Vi ligger för tillfället och guppar väster om Grenada. Vi skall angöra hamnen i St Georges imorgon förmiddag och behöver ett dygn till här ute. Kanske är det bra. Vi får en möjlighet att slappna av i fartygets rutiner. Även om det kan vara kämpigt ombord så finns här en tydlighet som jag tror att många uppskattar. Hamnbesöken är intensiva och lite oförutsägbara i kontrast till vaktschema och studier.

Vi sjöng för ännu en 19-åring idag vid vaktöverlämningen 08.00. Den klassiska chokladkakan överlämnades. Att en chokladkaka kan var så viktig! Imorgon har vi ännu en som skall få sin kaka.

Nu väntar som sagt Grenada och under dagen har vi hamnpresentation. Då det är helg så har vi tyvärr inga skolbesök. Efter helhgen är det packning och städning. Avslutningsmiddag på måndag. Misstänker att flera elever då har taggat sig för första eller åttonde gången. Det finns i alla fall flera planer på diverse motiv. Det blir nog ett litet vernisage när vi kommer fram till Landvetter om en vecka!

Allt väl ombord! David