Sjösjukan och den första ”riktiga” seglingsdagen

Igår kom vi ut från Gibraltar sund och började möta Atlantens vindar, det lönade sig alltså att ha segel som vi trodde. Efter att ha fått sällskap av ett gäng liror och lite havssulor styrde vi ut mot den vattenfyllda öknen, Atlanten.

Visst blev jag påverkad av att det började luta och gunga mer, men det var mest att jag fick anstränga mig för att hålla balansen. I övrigt mådde jag rätt okej. Flera av eleverna mådde dock illa och närvaron på lektionerna sjönk drastiskt jämfört med tidigare. Det var dock bara en uppvärmning till idag.

Efter att ha inlett dagen med 7-8 knops fart (ca 4 m/s) tilltog vinden i styrka Gunillas fart likaså. Sedan i eftermiddags har vi mer eller mindre konstant haft 9-10 knops fart och närmar oss i rask takt La Palma. Det lutar och gungar en hel del och många har blivit sjösjuka och ofrivilligt behövt ”mata fiskarna”. Jag blev också sjösjuk men behövde inte göra det. Däremot fick jag sitta ganska lång stund på däck nära mittlinjen för att kunna få balanssinnet och synsinnet någorlunda överens. Eleverna frågade om vi måste ha lektion idag eftersom över hälften inte var i lektionsmässigt skick. Jag samtyckte till detta eftersom det i praktiken var den första ”riktiga” dagen till sjöss. På Gunilla finns nämligen regeln att inte ha lektioner första dagen till sjöss, eftersom många brukar vara sjösjuka då.

De första dagarna i Medelhavet var däremot nästan vindstilla och ingen behövde sjukskrivas, men regler ska följas och därför hade vi inga lektioner på torsdagen, avgångsdagen. Imorgon räknar jag dock med att fler elever och DOS ska vara i lektionsmässigt skick.

Vattenfylld öken? Självklart finns det liv ute i Atlanten men man ser inte alls lika mycket av det när man kommit en bra bit från kusten. Ett gäng strimmiga delfiner korsade dock vår väg på förmiddagen, ett annat gäng på eftermiddagen. Några havssulor, enstaka och i flock, har också synts till.

DOS/Daniel Tingdahl