Trött på paradiset?

Visst är det konstigt men man KAN faktiskt få för mycket av det goda! Att sitta här på en honungsgul sandstrand och se turkosblå vågor sakta rulla mot stranden borde kännas som paradiset. Ändå längtar vi alla härifrån!

Efter fyra extra dagar med ”no stress” börjar man onekligen känna sig lite lätt frustrerad. Det är ju inte så att vi ”sitter i sjön” direkt (mer än rent bokstavligt förstås!) och egentligen har vi ju det ganska bra, men vi vill ju hinna med fler saker på resan!

Nåja, dagarna går hur som helst sin gilla gång. Eleverna turas som vanligt åt att ha vakt och jag själv brukar ägna förmiddagarna åt att publicera bloggar och finslipa schemat. För säkerhets skull tog jag med lite orättade saker hemifrån, vilka hittills hållit mig någorlunda sysselsatt. Eftermiddagarna har jag däremot ägnat åt att promenera och samtidigt lyssnat på den roman, ”Vända hem” av Yaa Gyasi, som eleverna har i uppgift ombord. Jag förstår dock inte hur de lyckas ”ögonläsa” nämnda bok, eftersom mina egna ögon fylls med tårar med jämna mellanrum. Det är verkligen en bra berättelse, och en mycket passande på denna segling, men ack så hemskt vi människor kan bete oss!

Förutom romanläsning ägnar jag mig emellertid även åt min högst personliga reseuppgift, nämligen den bakverksstudie jag påbörjade under mitt första dos-uppdrag för 15 år sedan. Idag granskade jag därför en mazarinliknande nötkaka lite mer ingående. Den bestod av ett litet ”pajskal” fylld med något som mest liknade vanlig sockerkaka, fast med nöt-touch. Den var helt OK i smaken men genererade inga extrapoäng. Förhoppningsvis blir det något som förtjänar bättre betyg nästa gång!

KiKi Åstrand

utbildningsledare