Utbildningsledarens rapport den 19 december 2021

I natt vaknade jag av att det var lugnt och stilla. Det brukar innebära att det är fint väder, blåser mycket och åt rätt håll. Därför brukar det vara värt att hasa sig ur kojen, trotsa de arla timmarna och klättra upp på däck. Så var det även i natt.

Vi hade precis passerat Gibraltar sund och nått det ostligaste Atlanten har att bjuda. Fullmånen lyste upp däck och 25 knop vind fyllde seglen när vi for fram genom de skummande vågorna. En annan fördel med att gå upp vid denna tid är elevernas nattfika klockan fem. Det är lite av ett gofikalotteri och i natt vann jag nybakade scones med en kopp te. Mätt och belåten och fortfarande trött letade jag mig tillbaka till kojen och somnade om.

Nästa gång jag vaknade var efter frukost vilket egentligen är synd då rutinen är att det bjuds på ägg och bacon på söndagar. Men vår eminenta andrekock Johannes kunde ändå skaka fram lite av detta trots att jag snarare kom i tid för tiofikat. Ute på däck hade den vackra månen ersatts av en varmt skinande sol och en blå molnfri himmel. Det var alltså bäddat fr en helt okej dag på däck, sittandes i solen och prata med elever eller låtsas läsa något.

På eftermiddagen var det dags för resans första säkerhetsövning och vi repeterade brandlarm med tillhörande brandrutiner, samt larmet för att överge fartyget ifall det skulle skita sig totalt. Alla elever var nästan snabbt på plats men vaktledarna desto snabbare i sina rökdykardräkter. Efter genomgång av brandutrustningen kunde alla dessutom så småningom hitta till rätt livflottegrupp. Det märks dock att det är andra varvet vi är ute med Gunilla, för rutinerna finns där inne någonstans. Det behöver bara putsas av lite på ytan.

Mot kvällen avtog vinden och seglen fick bärgas. Motorn drogs igång och sakta puffar vi sydväst ner mot Madeira. Väderprognosen ser lite bättre ut nu även om den envist lovar motvind framöver. Men med lite flyt kommer vi ändå fram till Funchal lagom till att fira jul.

Over and out…

Johan, utbildningsledare