Utbildningsledarens rapport den 5:e november 2019

När vi ligger förtöjda till kaj brukar det innebära att vi ligger hyfsat still men kajen i Ajaccio innebar en ny erfarenhet. Man vaknade gungandes som till sjöss och det är nästan så att man hade behövt sjösäkra alla lösa prylar. Ute på däck vinkade landgången fortfarande sakta med taktfast till färjan på andra sidan kajen.

Under förmiddagen engagerade sig eleverna på naturprogrammet i en liten kemilektion. De har fått i uppgift att bestämma salthalten i havet och jämföra med den hemma. Förfarandet innebär en del ganska noggranna vägningar vilket inte är möjligt ombord, speciellt när det går så mycket sjö som nu. Det löser vi genom att gå iland på kajen, när landgången befinner sig i en av sina vågdalar, stoppa vågen i en pyts, så det inte ska blåsa så mycket på den, och därefter väga. Det är lite omständligt, men det går. Det var sedan upp till eleverna att få bort vattnet och lämna saltet kvar efter bästa förmåga.

Fram till lunch var det mest att ta det lugnt, och eleverna på frivakt tog antingen igen förlorad sovtid eller pluggtid. Det gäller att utnyttja all tid maximalt. På nätterna är man upp och tar igen förlorad dagtid, och tvärt om. Arbetsvakten jobbade istället stadigt på med att slipa och skrapa bort lack från nagelbänkar och relingar. De kanske blir klara i tid tills att vi ska åka hem. Efter lunch tog jag med mig frivakten iland och tog en kort promenad till skolan Lycée Laetitia Bonaparte där vi mötte upp en klass som går ett elektronikprogram, första året efter gymnasiet. Vi hann precis dit innan himlen öppnade sig och Korsika bjöd på sitt berömda höstväder.

Det var en jättestor skola med mer än 1500 elever från 15 till 20 år. Många från Ajaccio men de hade elever från hela Korsika och även från fastlandet. För att husera dem har skolan även ett internat men rummen var ganska sparsamt möblerade och våra elever fann dem inte så inbjudande. De förevisade även deras undervisningslokaler där de undervisar i programmering och robotbyggande. Det hade varit kul att testa lite robot wars, men jag tror inte tiden hade räckt till.

När rundvandring var avklarad tog vi alla en rask promenad genom ösregnet tillbaka till Gunilla. Väl ombord, blöta men vid gott mod, blev det lite eftermiddagsfika i stora mässen. Det var stundtals lite svårt med kommunikationen då de fransktalande eleverna inte var så haja på engelska och våra, mig inkluderat, inte var så haja på franska. Dock knöts några kontakter så vissa av oss har nu en personlig tutor i franska.

Over and out…
Johan