Utbildningsledarens rapport den 9:e november 2019

Igår var det fredag och programmet var tomt. Några av eleverna hade förstås vakt och stannade ombord för att ta hand om Gunilla och alla oss andra. Frivakten fick istället gå iland för att se sig om kring och dona med sina reseuppgifter, men eftersom vi hade värre väder än de i Borås var kön till vår ribbåt Berit obefintlig under förmiddagen.

Jag passade på att ta en dag ledigt och följa med några av de andra befälen på en roadtrip genom de korsianska bergen. Alla var inte med på vandringen i onsdags så vi hyrde en bil och satte av mot Piana ännu en gång. Vi stannade för en utsökt pizzalunch, lite kaffe och en massa utsiktstittande. Hemvägen blev lite mer dramatisk med regn, hagel, snö och jordskred. Men välbehållna kom vi hem till Gunilla och till en fantastisk oxfilé och potatisgratäng till middag.

Men det var igår. Idag lördag var tanken att vi skulle spendera vår sista dag i Ajacctio, men på grund av att vädret kommer bli dåligt framöver och att vi inte längre kunde låna flottans boj bestämde sig vår nya kapten Hans att vi istället skulle lägga ut för att segla mot Alghero. Det var tråkiga nyheter för de av våra elever som hade bestämt träff med eleverna från vårt senaste skolbesök, men så är det tyvärr ibland när man seglar.

Färden började lugnt oh behagligt. Det regnade lite men så fort vi lämnat franskt territorialvatten kröp solen fram och torka bort allt regn, och eleverna for upp i riggen igen. Till en början var vindstyrkan obefintlig och vi fick istället ta oss fram med motorn.

Under eftermiddagen ljöd brandlarmet, men utan någon större fara eftersom det hela bara var en övning. Alla elever och de två kockarna, det vill säga alla jag ska ha koll på, kom snabbt och smidigt upp på däck. Vaktledarna svidade om till sina rökdykardräkter och när det var gjort fick de en vit plastpåse monterad framför visiret för att sedan leta efter en försvunnen person i befälsinredningen. Eftersom eleverna inte är med och rökdyker fick de istället en genomgång av akut omhändertagande som kockarna höll i. De illustrerade med vatten hur stor yta som 2 liter blod skulle ta upp, den mängd man kan förlora utan att det blir akut livshotande. Hela huvuddäck blev blött. Tur det bara handlade om vatten för det hade varit en panikartad syn om det hade varit blod.

Mitt i övningen avbryter andrestyrman Leo oss och meddelar på ett vrålande visa att vi ser en val babord om skeppet. Alla sprang snabbt och ställde sig längs babordsrelingen så vi nästan fick slagsida. Den stackars valen, som enligt vår valmeny var av typen kaskelott, simmade runt lite glatt och sprutade vatten innan den stoppade stjärtfenan i luften och dök ner i det djupa medelhavsvattnet.

Framåt kvällen blåste upp en bit och det började rulla på bra över vågorna. För att ta ifatt lite sömn planerade jag en tidig natt, men det spelade inte så stor roll eftersom det var som att sova i en kall torktumlare. Det är förstås lite besvärligt, men tänker man bara att det snart blir morgon och då är det över, känns det inte lika fullt så fruktansvärt.

Over and out…
Johan