Utforskande av stad och bakverk

För ovanlighetens skull började vistelsen här i Santo Domingo ganska lugnt för min del. Om man bortser från mail- och telefonkontakter, har jag inte haft några trängande ”måsten” sen vi kom hit igår. Det beror på att vi anlände en fredag och att våra skolbesök därför får vänta tills det åter blir vardag.

Den lediga tiden har jag använt till att återstifta bekantskapen med en stad som jag inte sett sedan 2011. Eftersom Zona Colonial, det vill säga Santo Domingos historiska stadskärna, finns med på UNESCOs världsarvslista, är det mesta sig ganska likt.

Jag hittade således snabbt både ”nya världens” första katedral, Kolumbusstatyn, gamla fort och ringmur. Därefter tänkte jag att det faktiskt var dags, att bege sig utanför murarna och ta sig en titt på några nyare delar av denna miljonstad (2,6 miljoner enligt senaste mätningen). Det lättaste sättet att hitta var att följa Malecón, alltså strandpromenaden.

Förutom att det är lättnavigerat har strandpromenader vanligtvis ytterligare en fördel, nämligen att det fläktar från havet. För även om vi här befinner oss några grader nordligare än på Grenada, så märks dessa grader knappt på termometern.

När jag gått i någon timme kände jag att det var dags för en paus och kaffe med något litet till. Jag fastnade för en 8 x 8 x 4 cm stor sockerkaksliknande bit, vilken var garnerad med något vitt och gräddliknande. Jag gjorde mig ärligt talat inga förhoppningar om att det verkligen skulle vara vispgrädde, utan jag befarade det värsta (typ smaklös smörkräm). Döm om min förvåning när det vita visade sig vara marängsmet och helt OK i smaken. Det som dock gjorde bakverket tämligen märkligt, var att hela kakbiten serverades på ett lager söt mjölk, ungefär som till hetvägg, fast kall. Eftersom kakan dessutom var porös som en tvättsvamp, dröp den till slut av all uppsugen mjölk. Det var nog egentligen inget större fel på smaken men konsistensen var faktiskt rätt läskig…

KiKi Åstrand

utbildningsledare