”Vad firar man den fjärde maj?”

Morgonens fråga från en elev kom både plötsligt och oväntat och han gav mig knappast någon betänketid.

”Att vi inte är hemma under det nationella provet i engelska” försökte jag, men det visade sig vara fel, eftersom dessa elever redan klarat av engelska 5-kursen. ”Någons namnsdag?” Fel igen, vi har ingen Mona, Monika eller Monique ombord och eftersom jag redan visste att ingen av eleverna fyller år behövde jag inte ens ställa den frågan. ”Cinco de Mayo-afton?” Nej, det där med att fira en mexikansk helgdag mitt ute på Atlanten verkade också ganska långsökt. ”Men kan man inte fira en tamp eller ett skot?” försökte jag igen, utan att skämtet gick hem.

Nej, det där med vad man firar den fjärde maj fick fortsätta vara en gåta för mig under större delen av dagen. Fast egentligen spelar det kanske inte så stor roll VAD man firar, huvudsaken är väl ATT man gör det? Det verkade i alla fall kockarna tänka, när de bjöd på hembakta vaniljbullar till trefikat. Kvällens backisar syntes också vara inne på samma linje och lyckades, dagen till ära, göra lilla mässen extra festlig, med vikta servetter på borden och tjusiga uppläggningar på faten.

Det var inte förrän sent på kvällen som jag till sist lyckades få ett ”enkelt” svar på frågan som jag grubblat så mycket över. Det hela handlade tydligen om att Star Wars-uttrycket ”May the force be with you” lätt kan travesteras till ”May the forth” be with you! Man lär så länge man har elever…

KiKi Åstrand
utbildningsledare