Varför är det bara killar som tigger?

Bland pastellmålade fasader, vajande palmer och ett ständigt närvarande vågskvalp går jag omkring i stadens smala gränder. Människor jag möter ler och en äldre man lyfter på hatten när vi går förbi varandra.

Barnskratt från en skolgård blandas med musiken från restauranger och barer. Jag är i Mindelo, Kap Verdes andra största stad. Ett av de mest välutvecklade länderna i Afrika, en demokrati med en stadigt växande BNP. Ändå väljer många att flytta härifrån. Länder som Portugal och Storbritannien hägrar med bättre utbildningsmöjligheter och fler arbetstillfällen. Varför ser det ut så här?

Jag går vidare mot marknaden och duckar för grenarna från ett Akacieträd. Bland de många stånden, fyllda med allt från souvenirer till frukt möter jag Samé. Han vill att jag köper en av hans skulpturer. Jag prutar och får ner priset till en godtagbar nivå. Affären är i hamn och vi är båda nöjda. Jag frågar om han trivs i Mindelo, han är tyst en stund innan han börjar berätta. Han är född och växte upp i Praia men kom i fel sällskap och förstod att om det inte skulle gå utför var han tvungen att göra något. Samé tog sitt pick och pack för att hitta lyckan i Ghana. Där var livet svårt varje dag, han kände ingen och hittade inget jobb. Samés mamma hjälpte honom med en flygbiljett till Mindelo och där blev han kvar. Det finns ingen hjälp, inga sociala skyddsnät så alla måste klara sig själva. Har man inte pengar eller kontakter är det svårt. Det han tjänar på att stå på marknaden ger honom en relativt fast inkomst. Dock är det bäst de dagar ett kryssningsfartyg besöker staden. Samé säger att det är bra dagar. De handlar av alla på marknaden och ibland går han ut och äter. Jag är nyfiken på vad politikerna gör för att förändra och minska samhällsklyftorna men Samé skakar bara på huvudet. Han menar att de felprioriterar. Det satsas en del pengar här i Mindelo och Praia men de mindre öarna får ingenting. Där står tiden stilla och vissa måste hämta vatten i en brunn. En turist från Tyskland stannar till och Samé lämnar mig för att sälja ytterligare en skulptur.

Jag strosar vidare och går tillbaka in mot centrum. I ett gatuhörn håller jag på att krocka med en kvinna som säljer fisk, i ett annat hörn står en kvinna med nyskördade bananer. Alla vill sälja, behöver sälja, utan inkomst är det svårt att försörja familjen. En kvinna i 30-årsåldern går förbi och ler. Hon säger att kvinnornas inkomst för dagen är avgörande för om deras barn ska få middag. Hur kan ett land med stadigt växande BNP inte se till att barnen får mat? Var tar pengarna vägen?

Jag frågar Bitina, lärare på English Language Institute, om hon vet mer. På väg till vårt möte får jag flera gånger frågan om jag kan ge pengar till unga killar, det är faktiskt aldrig någon tjej som tigger. Undrar vad det beror på? Arbetslösheten är hög i åldrarna 15–24 år, cia.gov visar siffror på 28,7%. Mina observationer stämmer dock inte när det kommer till vilka som tigger. Bland män är arbetslösheten 24,9% medan den ligger på förvånande 34,1% hos kvinnor i samma ålder. Varför är det bara killar som tigger?

Bitina är stolt över sin stad och sitt land. Hon har det bra som lärare och eftersom engelska är ett språk som automatiskt ger möjligheter har hon också ett extrajobb. Bitina har uppfostrat två barn själv, barnens pappa försvann tidigt. Det har traditionellt sett varit så, säger hon. Männen har inte tagit ansvar och har ofta många barn med flera kvinnor. Det håller på att förändras men många blir fortfarande gravida tidigt och det försvårar möjligheten till en utbildning. Hennes barn bor i Storbritannien och Portugal. De utbildade sig utomlands och har valt att stanna. Möjligheterna är större och de har lättare att får ett arbete som motsvarar deras utbildning. Bitinas son arbetar på sjukhus i London och hennes dotter som hotellmanager i Lissabon. Det har varit kämpigt ekonomiskt då det inte finns någon lag som säger att mannen måste hjälpa till ekonomiskt. Hon har fått hjälp av sina föräldrar men det mesta har hon klarat själv. Det är som en ond cirkel. Historiskt har landet drabbats av torka och många har därför tvingats utomlands. Öarna består av vulkaner så det finns inte mycket odlingsmark. Nästan allt importeras, ja inte fisk då. Det finns fisk i överflöd och därför klarar sig folket.

De som migrerar skickar hem pengar till sina familjer, men Bitina behöver ingen hjälp. Hennes barn har det bra och hon har arbetat hårt för att komma dit hon är idag. Bitina tror att flera av de som stannar kvar förlitar sig på att pengar kommer från släkt i andra länder och därför anstränger vissa sig inte. Andra kämpar med utbildning och jobb men det är ett litet land och arbetstillfällena är få. Det kostar också pengar att plugga på universitet och det är långt ifrån alla som har råd. Det finns stipendier men de räcker inte till alla, många tappar framtidstron och tigger. Men varför är det bara killar? Bitina tror att det har med kulturen att göra, flickor ska vara hemma och ta hand om familjen. Flickor har en tendens att studera mer, få högre betyg medan fler killar spelar fotboll och driver runt på fritiden. Bitina tror att politikerna måste göra mer för att få unga att intressera sig för landets framtid. Få dem att ta ansvar och vara en del i landets utveckling. Det är också viktigt att inte bara satsa på Praia och Mindelo, alla öarna bör få samma standard. Vi har turisterna de kommer för sol, bad och ny kultur men utvecklingen i landet ska också nå oss. Jag lämnar Bitina och vandrar vidare i Mindelos gränder, en hund följer efter mig en stund men hittar snart någon mer intressant.

Turismen är viktig för Kap Verde och en av anledningarna till att landet utvecklas. Dock borde politikerna inrätta en fond där pengarna avsätts till utbildning, social rättvisa och jämställdhet. Jag klurar också på om inte utbildning kring preventivmedel borde vara en del av skolgången. Att bli förälder när man själv är barn försvårar inte bara för mamman, utan också för samhället. Att vara ett av Afrikas mest utvecklade länder ser bra ut på papper men med förstoringsglas är problemen många. Remitteringar kommer stadskassan till del via handel och andra utgifter men kan aldrig lyfta ett land ur fattigdom eller jämna ut inkomstklyftor. För de unga mäns om tigger på Mindelos gator behövs incitament. Arbete lönar sig i längden och att ha en fast inkomst ger fler möjligheter. Samé valde att ta sig ur sitt dåliga umgänge och även om han aldrig på förhand kan veta hur mycket dagskassan ger, behöver han inte tigga. Han är ett bra exempel på hur man kan lösa sin egen situation och göra något bra för sig själv och sin familj.

I kvällsljuset är de pastellfärgade fasaderna nästan självlysande, barnskratten har tystnat men musiken högre. Mindelo är en fantastisk stad och det känns sorligt att människor måste lämna sin hemstad för att deras framtidsdrömmar ska ha en större chans att bli uppfyllda. Med rätt fördelningspolitik och en stärkt social rättvisa kan fler stanna kvar och ta Kap Verde in i framtiden!

Anne-Li Olsén, Utbildningsledare