2 Maj

Klockan 6 på morgonen väcktes jag med backisarna för att vara landgångsvakt. Det var precis vid gryningen som jag fick vakt och lite kyligt ute. Som landgångs vakt ska du sitta vid landgången och hålla koll att ingen som inte tillhör kommer på. Det är lite långtråkigt men som tur får man bryta av med ronder vilket man går en gång varje timme

Klockan sju var det dags att väcka alla elever och befäl. Jag knackade på och berättade vad klockan var och vädret, det var molnigt och blåsigt. Efter frukosten var det uppställning och familisering. Jag är i gruppen “underkoj babord” och igår jobbade vi i byssan och säkrade våra knivar. Idag var det dags för klättring i riggen. Det var väldigt läskigt att klättra men när man var högst upp kände man att det var värt det. Man såg hur solljuset lös upp delar av bergen och horisonten fortsatt i evigheter.

Jag och en grupp kompisar tog en del av frivakten till att börja med våran reseuppgift i samhällskunskap där vi skulle intervjua folk. Vi träffade ett gäng pratglada och trevliga tjejer som hjälpte till. Dom pratade mycket om hur de ville stoppa klimatkrisen. När vi råka stötta på dom igen utan för en mataffär ville dom gärna veta vad vi gjorde på Azorerna och vi tog till och med en bild tillsammans.

Min vakt missade de sköna badvädret igår när vi hade vakt så vi var insatta på att bada idag. Även fast det blåste och var molnigt så bestämde vi oss på att ta ett dopp. Vattnet var kallt till en början men när man vände sig så var det skönt. Sedan gick jag och ett gäng till ett ananas plantage. Påväg dit hängde en gubbe ut ur ett bilfönster och skällde som en hund mot oss, jag tolkade det som att han försökte flörta…det funkade inte så bra. Det var en lång promenad till plantaget, sträckan var inte så lång men alla roliga saker att se på förlängde tiden. Väl framme tittade vi på gulliga små ananasplantor i små söta växthus. I slutet av rundturen bjöd dom på olika ananas delikatesser, gratis smakar alltid gott. Han som jobbade där var super trevlig och gav tips på saker att se, han hamna till och med i skiten för han prata med oss för länge.

Plantaget var en bit upp på backen så när vi väl var där kände vi att vi behövde fortsätta. Vi köpte exotiska frukter i en mysig butik, med en trevlig tant bakom disken. Sedan gav vi oss upp till en park för att smaka på frukten. Frukterna var smarriga och vi sparade till och med kärnorna för att plantera när vi kommer hem. Våra fötter var helt döda och vi fick äntligen ta av oss skorna men det stickiga gräset var inte alls på vår sida.

Efter den tunga promenaden upp för berget kurrade magen. Vi bestämde oss då för att leta upp någonstans att äta. Dock så fanns det inga bra restauranger där uppe så vi fick bege oss ner. Det var svårt att komma fram till någonstans att käka som alla tyckte om. Vi hamnade snart tillbaka vid vattnet och såg en annan grupp elever käka på matstånd och våran hunger tog över och bestämde direkt att vi skulle äta där. Våra fötter var trötta, magar var fulla och vi kände att dagen var snart slut så vi gick hem till Gunilla.

- Sofia Alwin