Öckerö gymnasium

Allt mellan himmel och ”hav”

Min dag började med att bli väckt helt dödstrött vid 03.30. Det hade nämligen inte blivit så mycket sömn för mig i natt. Jag hade vaknat flera gånger utav de stora vågorna, ankaret som slog emot skrovet och av att jag lagt mig på ett av mina många blåmärken.

Jag hade nämligen bytt av en från byssan på vakten tidigare på grund utav att han var så sjösjuk att han inte kunde fortsätta. Man kan verkligen säga att det var som att jobba på hal is. Jag tror jag slogs in i samma vägg tre gånger i rad när jag försökte hänga upp en av stekpannorna. Så det gav några fina blåmärken om man säger så. Men nu var det ny vakt. Denna vakten var det ganska mycket som skedde och behövde göras. Vi började nämligen närma oss Alghero och skulle förbereda för ankomst. Först bärgade vi både för- och storbram, för- och storövermärs och för- och storundermärs. Alla skot, gårdingar och gigtåg skulle halas och alla fall skulle firas. Sedan skulle även alla dessa segel beslås. Jag blev bedd att gå upp med en till från min vakt och beslå storbramen och sedan storövermärsen. Det gick bra ända fram till jag kom till andra platåns stege. Jag kände att mitt grepp inte höll när vågorna gjorde att jag drogs från stegen. Jag fick verkligen panik och kände bara att jag inte skulle kunna hjälpa till alls där uppe. Sedan hade jag nog valt de klumpigaste skorna på denna planeten. Mina stora höga stövlar. Så några andra från min vakt gick upp istället för mig efter jag hade klättrat ner igen. Jag fick då ta och ta hand om elevtrålen istället och ta in den från relingen.

Under denna tid hade det bara gått ca 30 minuter. Långt kvar av vakten alltså. Så denna gång blev jag istället ombedd att gå upp för förundermärs och beslå seglet. Detta kändes mycket skönare eftersom den är mycket längre ner på riggen. Så jag och Timoty från min vakt gick upp för att beslå. Det gick riktigt bra och snabbt men när vi skulle ta oss över till andra sidan så insåg vi att det bara gick att göra genom att klättra via masten osäkrad. Jag skulle precis gå över, vilket gjordes med svårigheter, men då sa Timoty att han kunde göra det själv istället så att jag slapp krångla mig över, vilket var otroligt snällt. Sedan blev jag tillsagd att beslå focken istället. Två från min vakt jobbade redan på styrbordssidan så jag gick över till babordssidan, men oj så svårt det var. Seglet var så tungt och jag kunde inte nå sejsingen och hålla uppe seglet samtidigt. Jag drog och drog men inget hjälpte. Jag försökte både böja mig under råt och häva mig upp på råt, men nej, ingenting funkade. Mitt i allt detta börjar det regna. Ganska mycket också. Dum som jag är hade jag glömt stänga seglarjackan så man kan säga att det blev ganska kallt. Precis när jag skulle ge upp så blev Timoty klar i undermärsen och kunde hjälpa mig. Samma här så gick allt väldigt fort. Men det finaste var nog när man under tiden långsamt såg hur solen gick upp och visade fina Sardinien. Det var som taget ur en film. Jag tror jag måste ha blivit distraherad för när jag skulle sätta sejsingen i nocken så halkade jag. Om jag inte hade hunnit reagera hade jag förmodligen ramlat. Jag var såklart säkrad men ändå lite läskigt. Man kan säga att benen var rejält skakiga efter det. Jag tror att det igen beror på de förbaskade stövlarna.

Efter en del mer fixande så var det vaktavlösning. Styrbord skulle nu få oss in i hamnen. Eftersom det var söndag var det stekefrukost, så efter jag ätit lite granna så var det dags att värma sig och kanske ta en liten tupplur. Jag var nämligen helt djupfrusen efter min vakt efter allt regn och att jag varken hade haft mössa eller vantar. Så när jag väl kom ner till min koj så tog jag på mig nästan alla kläder jag ägde. Mina raggsockar fick äntligen komma till användning. Det sköna var också att när jag vaknade så var vi redan i Alghero, helt klara vid kaj.

Efter lite pluggande och efter vi hade gjort iordning oss i lugn och ro och käkat lunch på båten drog jag, några från midskepps och några från babordsvakten in till stan. Det roliga är att för att ta sig in till land måste man åka vår egen linfärja. Vi pendlar mellan kaj och Gunilla via den lilla mob-båten, eftersom vi har aktern mot kaj och det inte är möjligt med landgång. Riktigt roligt var det faktiskt. Så ett härligt frivaktsgäng strosade då runt i staden. Först när vi hade gått in insåg vi att mycket skulle vara stängt. Klockan var nämligen två på en söndag. Men efter mycket letande hittade vi ett fik. Vi beställde tårta, cupcakes, kaffe och smoothies. Det var väldigt gott men också väldigt mastigt. Speciellt för mig som hade tagit en oreo-cheesecake och sedan beställt en varmchoklad. Den varma chokladen var nog en av de tjockaste jag upplevt. Jag vet att italiensk varm choklad är tjock men denna var knappt rinnande. Efter vi hade ätit upp gick vi tillbaka till båten. Vi hade tänkt gå till en supermarket, men alla var stängda. Istället valde vi att gå hem och se på film för att sedan äta middag. Efter middagen tror jag vi alla blev ganska trötta, men hade nog lite behov att ha en riktig pratstund. Vi satt ett gäng i stora mässen och bara pratade om allt mellan himmel och ”hav”. Vi var så inne i samtalet och hade så mysigt och kul att vi aldrig insåg att klockan hade hunnit bli 03.30. Det var något av de finare stunderna på båten skulle jag säga. En riktigt härlig och lång dag på fina Gunilla.

Ester Fagerström, midskepps vakt

Publicerad: 2019-11-10

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se