Att städa andras skit

Idag har jag stått post mina fyra första vakna timmar av dygnet. Att stå post brukar vanligtvis innebära fyra otroligt icke-händelserika timmar, men idag hann det hända en hel del mellan 8 och 12.

Jag och resterande Midskepps vakt går nu 8-12 vilket betyder att så fort vi hasat oss upp ur kojen, käkat gröt med äppelmos i lilla mässen för att sedan behövt skynda lite för mycket med att smeta på kladdig solkräm och fått på oss selar för att komma i tid till vaktavlösningen, var det vår tur att ta över arbetet på däck.

Så fort vi kommit upp på däck upptäckte vi att båten hade fått besök av uppskattningsvis 50 oinbjudna frågar som satt uppe i masterna, ute på råna. Med mina bristande fågelskådningskunskaper kan jag tyvärr inte berätta vad det var för typ av fåglar, men de var stora, svarta och otäcka med en vit strimma på stjärtfjärdarna. Inga små, oskyldiga pippifåglar med andra ord. Dessa fåglar var inte de enda som var svarta och vita, utan tyvärr blev däcket också färgat i samma färger tack vare dem. Man kan säga att fåglarna förklarade något slags krig mellan dem och vår vakt där de släppte sina misilbomber i form av fågelbajs medan vi sprang för våra liv för att slippa bli träffade. Några använde trasor och bandanas för att skydda sitt hår, andra använde kepsar. Själv tog jag skydd under ett segel som passande nog var satt precis där jag skulle stå som livsbojsvakt. Vinden gjorde dock att seglet inte var hållbart som säkerhetszon och hela däck förvandlades till en riskzon för fallande fågelskit. Några blev lite träffade i håret, på axeln eller foten, men jag tror generellt att vi alla klarade oss helt okej.

Några i vakten fick uppdraget att hämta en vattenslang att klättra upp med i riggen i ett tappert försök att spola bort bajset från råna. (Kanske också i ett försök att jaga bort fåglarna, vi skulle ju inte förlora kriget). ”De flyttar ju sig inte!”, hörde jag de ropa från riggen när strålen med vatten sprutade mot fåglarna, men efter ett tag försvann de och vi gick ut som vinnarna i fighten. Efteråt fick största delen av vakten skrubba däcket rent från fåglarnas skit, medan jag, skrattandes stod och tittade på. Det hela blev en komisk situation och jag kände mig nöjd över min position som post och inte arbetsstyrka.

Under den sista timmen kom kapten med den briljanta idén att bärga alla segel för att kunna bada, vilket vi gjorde. Ännu en gång var det skönt att stå post, då när alla segel skulle tas ner. Vi stannade båten och nästan hela klassen hoppade i och njöt av de svalkande och behövliga badet. När jag kikade upp från havet där jag låg och guppade såg jag att två fåglar kommit tillbaka och satt sig på ett rå. Men skönt nog är det inte min vakts problem längre….

Alice Sahlström

Midskepps