Bad och backis

Det är midnatt och babord vakt står för första gången i tid på akterdäck
och väntar på att livbojsvakten ska slå glas. Det ekar över vattnet och
utkiket svarar med samma klang. Eftersom jag är backis får jag och min
kompis stå i byssan och städa eller framförallt ta fram fikat till de
trötta klasskamraterna som förväntar mat vid halv två tiden.

Som backis
på natten är livet mycket lugnt och när vi spolat färdigt durken sitter
vi och spelar kort till musiken från högtalaren. Musik som vi själva
fått välja då kockarna sover. Rondmannen som gått färdigt första ronden
kommer in då och då för att vila, pratas vid, eller gömma sig från
vaktledaren för att undslippa ännu en tampstafett. Det och att få hjälp
med att vika fartygstvätten som på något mirakulöst sätt aldrig tar
slut. Eleverna börjar strömma in och fröjdas över bullarna även om de
inte ser särskillt apetitliga ut. Mackor förtärs och snart har det redan
gått en halvtimme, då kommer vaktledaren in och klagar på att vakten
inte bytt av posterna och att de måste hålla koll på tiden. Medans de
andra sliter med seglen sitter vi och äter resterna från middagen som
fanns i elevkylen till tonerna från Dire Straits i högtalaren.

Alarmet går och jag vänder mig om i kojen, allt för att få sova lite
till men mödosamt sätter jag mig upp och tittar ut över det gungande
rummet. Jag tar en klunk av vattnet från min vattenflaska och byter om
till vaktkläderna. Idag är jag en del av arbetsstyrkan och ska vara ute
i solen hela dagen och därför tar jag på mig ett tjockt klibbigt lager
av solkräm över hela kroppen. De andra i hytten är också vakna och
tillsammans går vi upp till lilla mässen för att äta lunch. Där får vi
reda på att det blir ett badstopp då båten står i princip stilla i
vattnet, snabbt äter jag upp den vegetariska biffstroganoffen och
springer ner till hytten för att byta om till badkläder.
Med handduken i handen står jag och de andra eleverna på huvuddäck, vi
räknas in och kaptenen berättar säkerhetsreglerna för hur vi får bada.
Solen bankar ner med sina strålar på ens axlar och snart är det min tur
att få hoppa ner i vattnet och låta det för några få sekunder omfamna en
helt. Det smakar salt och när jag klättrat upp för stegen till båten
igen är det omöjligt at inte le. Efter att ha hoppat från backen tre
gånger ner i det svala vattnet är badet slut och vi som egentligen
skulle ha haft vakt får skynda oss med att torka och byta om tillbaka
till vaktkläderna.

Vakten går fort och lätt med ett ständigt arbete av att hala i tampar
som jag inte vet vad de gör. Vaktledarens danska brytning gör arbetet
kul även om vi hälften av gångerna inte förstår vad han menar när han
säger att vi ska lossa storstängestagsegels gitog.

T/S Gunilla går i stadiga 4 knop när vi står på akterdäck med en lätt
bris i håret i väntan på att klockan ska slå sina åtta slag och meddela
att att vakten och arbetet för dagen tagit sitt slut. I Horisonten ser
vi något som kan liknas vid en kraken som vi först tror är en val men vi
sedan inser är tång som klumpat ihop sig. En svala som valt att vara
fripassagerare på fartyget flyger över våra huvuden som en prick i skyn
och har blivit en påminnelse att vi inte är ensamma på vattnet.

Dagarna på vattnet flyter ihop till ett grumlande av att äta, sova,
arbeta, och plugga. Dygnen går samman och blir en ända sörja med målet
siktat på att sakta men säkert ta sig till Bermuda.

Elinda Birkhorst, Babord