Blogg 10 Juni 2022 Nattvakt och stagvändning

Min nattvakt började 00.00. När jag kom upp på däck var det varmare än vad jag trodde att det skulle vara och jag tog av mig min jacka. Jag skulle stå utkik.

När man är utkik så står man längst fram på ”backen” (påbyggnaden på
fören) och rapporterar alla fartyg, bojer eller annat man ser till
styrmannen. Man skulle kunna tro att det är mycket svårare att se andra
fartyg eller objekt mitt på natten. Men sanningen är att det är mycket
enklare än vad på dagen. Allting har nämligen ljus på sig, vilket gör
det mycket tydligare att se. Medans jag stod där framme så såg jag
bortsett från ett fartyg som redan har passerat ingenting. Efter en
halvtimme slog livbojsvakten glas och avlöste mig. Jag gick tillbaka
till akterdäck och tog över rodret.
Inatt var Gunilla väldigt trög att styra. Man blev tvungen att göra
stora roderutslag för att få henne att ens ändra kursen om en eller två
grader. Det gjorde att det var jobbigt att få henne på rätt kurs, men
när hon väl var det så hade man ingenting att göra för resten av tiden
jag stod vid rodret. Ännu en halvtimme senare slog livbojsvakten än en
gång glas och gick för att avlösa utkiken, som sedan avlöste mig och jag
blev till livbojsvakt. Livbosvaktens uppgift är att hålla koll på
besättningen som är på däck. Veta hur många som är uppe på däck eller på
masten. Om någon skulle ramla in i vattnet, så måste jag snabbt slänga i
livbojen och slå larm.
Nattvakten fortsatte på samma sätt för mig fram till kl.02.00. Då blev
jag avlöst och fick gå ner till lilla mässen för att fika. Idag blev det
varma mackor. När vakten slutade kl 04.00 stod jag vid utkiken igen. Men
tydligen så hade de från den andra vakten glömt bort vem av dem som
skulle avlösa mig och jag blev först avlöst 04.15. Lätt irriterat gick
jag ned och la mig. Jag sov fram till lunch.
Efter lunchen gick vi på vakt igen. Jag stod ännu en gång post (utkik,
livbojsvakt, rorgängare) Vi följde samma schema med att avlösa varandra
som alltid. Klockan 15.00 blev det fika igen. Till fika blev det
äppelpaj med glass. Jag skyndade mig med att äta upp, så att den som
avlöste mig inte behövde stå för länge. 15.30 tog jag över rodret igen.
Sedan, efter att jag har tagit över rodret så fick jag höra att vi
skulle göra en stagvändning. En stagvändning är när man vänder fartyget
igen vinden, alltså att vinden kommer framifrån under manövern. Detta är
en väldigt svår manöver, framförallt med stora råseglare som Gunilla.
Man måste ha ganska mycket fart för att kunna vända hela vägen, sedan
behöver man massor med folk som hanterar seglen, och vinden får inte
blåsa för hårt, annars kan det komma upp skador på riggen. Denna manöver
är ofta ansett som en av de roligaste saker man kan göra under en
segling. Bara för att det behövs så mycket folk, god koordination och om
man klarar av det så är det något ganska imponerande.
Våran andrestyrman kallade alla som ville hjälpa upp på däck genom
fartygets högtalare. Efter bara några minuter var nästan hela Gunillas
besättning uppe på däck. Kapten hade en kort genomgång på akterdäck över
vad vi skulle göra och hur det skulle gå till. Alla blev indelade till
vilken mast de skulle hjälpa till på. Jag stod dock kvar vid rodret.
Ungefär klockan 15.50 fick jag order om att lägga roder till 10 grader
styrbord och vi påbörjade manövern. Gunilla reagerade långsamt, men det
gav de andra tid att börja ställa om seglarna. När vi började närma oss
vinden föll någon gång alla seglen ihop. De slog mot masten och dånade
högljutt. Medans detta hände blev vi bromsade av vinden. Istället för
att åka 8.1 knop åkte vi nu bara 1.2, Vilket nästan inte är nog för att
styra. När vi hade vinden nästan rakt mot oss så slutade seglen dåna,
och vinden tryckte dem mot masten helt och hållet. Efter ännu ett tag sa
kapten till att vi skulle avbryta manövern. Vi hade bromsat för mycket
och hade inte längre nog med fart för att komma runt hela vägen. Jag la
rodret 15 grader åt barbord och seglen fylldes med vind från rätt håll
igen. Alla segel återställdes till sin ursprungliga position, och vi
gjorde ännu ett försök.
Det andra försöket misslyckades också. Än en gång blev vi tvungna att
avbryta manövern halvvägs igenom. Istället för an stagvändning blev
gjorde vi en kovändning (Undanvindsvändning). Vilket är betydligt mindre
coolt. Men även mycket enklare. Istället för att åka upp mot vinden så
vände vi bort från den, och vände med vinden. När vi hade kommit runt
hela vägen så var vi på kursen ”340” istället för vår ursprungliga
”050”. Vid det här laget var klockan redan ungefär 16.40 och våran vakt
hade egentligen redan slutat för 40 minuter sedan. Jag blev avlöst efter
en kort vaktöverlämning och hade sedan frivakt. Jag hade det väldigt kul
vid rodret medans vi gjorde alla dessa manöver, och tycker att, även om
vi inte lyckades med vändningen, så var det en rolig erfarenhet att
göra.
Inatt kommer min sista nattvakt på detta sjöbenet. Klockan 12.00
imorgon kommer vi ankra någonstans i Göteborgs skärgård, och ligga kvar
där tills vi lägger till i Öckerö.

Simon