En till dag avklarad

Cherbourg är bakom oss, Bay of biscay föröver. Med vind i seglen styr vi vårt skepp mot Lissabon, ett avlägset men varmt löfte. Ett löfte om den oundvikliga återkomsten till hamn och tillslut hem.

Även om vi åker från Sverige kommer vi ändå närmare vår slutgiltiga destination Göteborg, men det är långt kvar.

Vaktuppställningen 08.00 tvingar alla som vanligt upp sig till. Även fast det är jobbigt i stunden att stå på däck i det kalla vädret när kojen är så lockande tycker jag att det är nyttigt. Det tycker jag eftersom att vi alla håller oss disciplinerade och inte blir för slöa helt enkelt. Jag snackar om disciplin även fast jag skippar frukosten och endast går upp precis så jag hinner till fem minuter innan uppställningen. När vi är klara hittar jag alltid mig själv i kojen med trötta ögen och en matt kropp.

Vid lunch är jag utvilad och dagen kan påbörjas. Lunchen går nästan lika snabbt ner i min mage som jag tar mig ner till stora mässen. Här nere ska jag tillbringa resten av tiden innan vakten påbörjas. Det är många saker som man gör på Gunilla som man aldrig skulle tänka på att göra hemma. Exempelvis sjunker matstandarden ganska mycket, det som serveras skulle nog inte alltid betraktas som mat hemma, men här går det ner mer eller mindre. Sömnen ändras också, hemma kan jag sova länge om jag kan men endast en gång per dygn men här sover man frivilligt eller ofrivilligt lite närsomhelst. Det som är lite mer aktuellt i stora mässen är dock att man kan hitta väldigt konstiga saker att underhålla sig med för en väldigt lång tid när man borde göra något annat, som att plugga. Denna dag lyssnade jag till exempel på de sista låtarna som jag inte tidigare lyssnat på av de jag laddade ner innan seglingens start.

Jag kollar på och ser hur all tid försvinner framför mina ögon, folk går förbi och pratar utan att tala samtidigt som de hör utan att lyssna. Den första dagen till sjöss är alltid lite jobbigare för de flesta. Det är inte långt till jag ska gå på vakt ser jag på klockan.

Vakten börjar vid 16.00 vi börjar med att brassa riggen inför att vi ska fånga upp vinden. Mina händer påminner mig med skrik att detta är den första riktiga vaktdagen på 15 dagar. Jag håller i tampen och snart går händernas stämband sönder, inga mer skrik. Jag kollar ner på dessa röda femfingrade objekt jag tidigare kallade händer. Det kommer att ta några vakter med hesa skrik tills det blir en ljuv sång igen. Vakten fortsätter på detta vis i fyra väldigt korta timmar. Precis innan vakten avslutas sätter vi förstängstagseglet.

Det tar inte lång tid för nästa vakt att sätta ett antal segel efter de bytte kurs. Cherbourg är bakom oss, Bay of biscay föröver. Med vind i seglen styr vi vårt skepp mot Lissabon, ett avlägset men varmt löfte. Ett löfte om den oundvikliga återkomsten till hamn och tillslut hem. Även om vi åker från Sverige kommer vi ändå närmare vår slutgiltiga destination Göteborg, men det är lång kvar.

Adrian, styrbord