En trött men härlig dag ombord

Det är en trött stämning ombord denna morgon, när jag kommer in till stora mässen är det bara midskeppsvakten och några tappra frivaktare som har tagit sig upp för frukost. Alla ombord är möra efter gårdagens fullspäckade dag som bestod av allt från hike till strandhäng och som avslutades med restaurangbesök med hela klassen.

Det var en väldigt rolig dag men som absolut har tagit ut sin rätt. Idag ska vi vart fall lämna Saint Martin och vår Island hopping bakom oss för att segla vidare mot Dominikanska Republiken. En hamn som jag ser mycket fram emot, men först väntar ett 5 dagar långt sjöben. För min del börjar sjöbenet som backis. Det innebär att man jobbar i byssan och hjälper kockarna. Under sjövakterna har alla vakter olika uppgifter. Midskepps går 8–12 under detta sjöben vilket innebär att vi servera det heliga 10 – fikat men också de två första luncherna. Tidsuppfattningen ombord på Gunilla blir ibland lite skev eftersom vi jobbar och sover i skift. 10 – fikat gör då att vi har något att förhålla oss till, och dessutom har vi alla ställt om till att vara hungriga precis klockan 10.00.

Hur det är att vara backis råder det delad mening om ombord. Vissa tycker att det är jättekul, en dag att ta det relativt lugnt, provsmaka allt som tillagas i byssan och inte minst prata lite strunt med kockarna. Andra tycker precisa motsatsen, man missar en dag på däck där vakten hittar på massa kul, lär sig nya saker och inte minst får några fler soltimmar. Själv står jag någonstans mitt i mellan. Det är skönt att ha ett lite lugnare dygn men samtidigt känns det som man missar mycket som resterande del av vakten gör. Den trötta stämningen satt i hela dagen och när vi gick av vakten gick jag och la mig och sov fram till middag med undantag för 15-fikat som dagen till äran bestod av glass med vaniljsås eller hallonkompott. På nattvakten bakade vi scones som blev mycket goda innan vi äntligen kunde gå och lägga oss igen.

Rebecka Johansson, Midskepps.