Första dygnet till sjöss med massor av hav och segel

”God morgon, god morgon! Klockan är 7 och det är frukost om en kvart, är alla vakna? Vill ni att jag tänder? Okej, bra.” Orden jag väcks till är näst intill identiska med vad som sades tidigare morgon i Paramaribo, men plötsligt kränger båten och jag känner hur jag rubbas där jag ligger i min koj, jag blir påmind om att vi ännu en gång har gett oss ut på ett sjöben för att segla.

Efter att ha dragit mig ungefär två minuter i kojen, längre vågar jag inte ligga kvar med risk för att somna om, tar jag på mig arbetsshortsen och tvättar ansiktet innan jag går upp för att äta dagens första mål, frukost. Självklart består denna av en skål med cornflakes, mjölk och kanel, en frukost som kommit att bli många i babords favorit när gröten är lite för slemmig och bröden lite för torra. När juicen var uppdrucken och flingorna slut begav jag mig ner för att sätta på mig min slitna arbetströja tillsammans med ett tjockt lager solkräm i ansiktet och en keps på huvudet.

Att ha 8-12 som vakt innebär att rutinerna kan sitta i och man kan vänja sig vid att vara på sjön, detta är vårt andra sjöben med dessa tider och vi blir då purrade samma tid som i hamn och behöver inte vara uppe längre än till 00 utan kan få en bra nattsömn under de mörkaste timmarna. När jag kom upp på däck innan uppställning var det glädje att vi redan seglade med alla segel satta. För just denna vakt var jag arbetsstyrka tillsammans med sju andra i vakten, så med alla segel satta hade vi inte så mycket planerat just denna vakt. Men alltid finns de något som kan fixas till, så vi började med att trimma seglen för att utnyttja vinden så mycket som möjligt. För att alltid kunna finnas tillgängliga vid eventuella regnbyar hade vi genomgång med vår Bås om olika segeltekniker, vindar och hur de kommer sig att vi denna dag behövde ha så skarpt brassat, svaret var att vi seglade i bidevind och att vinden då kom nästan framifrån.

Efter vakt har vi vanligtvis lunch och sedan lektioner men då det är första dagen till sjöss är denna lektionsfri och vi får utnyttja dagen nästan hur vi vill. Jag som då ofta blir väldigt trött första dagen på sjöbenen utnyttjade detta genom att sova nästan hela dagen fram till middagen, med ett litet undantag för att jobba på brännan ute i solen. Men när middagen bestående av pasta bolognese var uppäten hämtade jag den bok som för tillfället fångat mitt intresse och satte mig uppe på backen för att läsa med en kopp kaffe. När jag satt där kunde jag trots den spännande boken inte slita blicken från havet under för långa perioder. För även om detta är den tredje resan och jag sett oändligt med hav under mitt liv kan jag inte slut förundras över känslan av att segla på ett öppet hav med solen i ansiktet och vinden i håret.

Men när solen nästan var nere slog midskepps sju glas, något som visar att det endast är 30 minuter kvar på deras vakt, och 30 minuter kvar till vår började. Så jag pallrade mig ner från backen och den vackra solnedgången för att dra på mig arbetsbyxorna och tröjan, selen och flytvästen innan jag gick upp för uppställning. Nattvakten var likt dagens, alltså ganska lugn och bestod till störst del av städ och sopsortering men även en hel del segling och självklart massor av skratt. ”Godvakt””godvakt ska de va” signaltecknet på att klockan var 00 och vi nu var färdiga. Så i ett led vandrade vi ner för lejdaren och in i svalen för att bege oss till våra hytter och när ansiktet var tvättat och tänderna borstade lät jag mig än en gång gungas till sömn av vågorna.

Tea Svahn