I hamn efter en vecka till sjöss

Det nya året plingades in och redan vid tolvslaget var vi på seglande fot.

Vår resa mot första ön på Kap Verde var i full gång och babord var redan ute på däck för att arbeta. För mig som är i midskepps var det dags att gå upp klockan 04:00 för vakt. Vi seglade och seglande. Veckan som gått kändes som en evighet. Nu var vi äntligen nära och snart framme i Mendelo.

Vi seglade i en bra takt och småningom kunde man skymta höga taggiga berg i horisonten. Äntligen hade vi land i sikte. Sista biten in mot hamn fick vi sällskap av delfiner som hoppade runt båten. Segel bärgades och alla hjälptes åt beslå upp segel på råna.

Den sista biten på sjöbenet var jag rorgängare. Jag styrde in skeppet mot den plats vi skulle ligga till ankars, sik sakade mig fram mellan alla stora fartyg. Motorn stängdes av och med en smäll var ankaret nere i vattnet. Vi låg nu i hamn med höga förhoppningar om att inklareringen skulle ske direkt när vi anlände så vi kunde gå iland och känna den stilla marken. Men så kom beskedet om att inklareringsbåten inte skulle komma förens nästa dag. Detta resulterade i att vi istället samlades i stora mässen för att kolla på film, spela kort och chitt-chatta.

Ina Strömberg