Kallfronten

Ända sedan vi lämnade Mexico har vi vetat att det skulle komma en storm, därför behövde vi lämna
hamn tidigare. Alla var lite nervösa inför sjöbenet som låg framför oss, sjöbenet mellan Mexico och
Galveston.

När vi lämnat hamn fick vi lite mer information om väderfenomenet som vi skulle möta. Nu använde man inte längre ordet storm utan nu sa kapten att det skulle komma en front, en kallfront. Efter dagsvakten samlade vår vaktledare ihop vakten och sa att det är viktigt att vi sover mycket innan nattvakten, att vi hänger våra seglarställ i svalen innan vakt och att vi förbereder oss på en dramatisk vakt. Det var nämligen så att fronten skulle komma på vår vakt.

När vi kom upp på däck fem i tolv på natten möttes vi av att fyra i vår vakt var sjukskrivna. Men som tur var hade fyra galningar från de andra två vakterna bestämt sig för att göra en 24-timmars vakt. Alltså att de skulle gå vakt i 24 timmar i sträck med bara fika som paus. Så turligt nog gick det
jämt ut, trots alla sjukskrivna.

Hela vakten gick vi runt och väntade på fronten, det var liksom en lite spänd och konstig stämning hela vakten. Det märktes att vi gick runt och väntade på något. Vid sex glas började alla bli lite otåliga. Jag och Bella stod och pratade om att det var lite komiskt att vi förberett oss, sovit och satt på oss regnkläder och så hände det ingenting. Det skulle vi inte ha sagt.

Fem minuter senare såg vi vad som liknade en svart vägg komma emot oss, det var en helt annan typ av mörker, ett kompakt mörker. Den närmade sig snabbt och några sekunder senare hade den täckt månen och därmed allt ljus. Fronten hade anlänt.

Alla gjorde sig redo, nu händer det! I tio dramatiska minuter brassade vi och gick nervöst runt på stordäck utan att veta vad vi skulle göra. Men sen var det över, bara sådär. Kallfronten som alla pratat om i flera dagar var över, på tio minuter dessutom. Jag tror att alla hade hoppats på lite action, så någon form av antiklimax uppstod. Flera gånger ställdes frågan ”Är det redan över?”

Det blev alltså inte riktigt lika spännande som vi trodde när den svarta väggen dök upp i horisonten. Men att säga att vi mötte en kallfront klockan tre på natten utan att innan veta när eller med vilket väder fronten skulle komma, är ändå lite coolt.

Anna Westin, Styrbord