La Sagesse och avgång

Ja må dom leva och så blev Anna & Mia 60 barre. Anna och Mia är båtens två klippor, det är på dom vi elever vilar oss när det blir tufft, det är dom som ger oss vårt levnadsbröd för att klara dagen.

. Anna och Mia är båtens kockar och de är vi tacksamma för varje dag. Dock har nattfikan skurits ner på. Det är numera bara gröt som serveras på natten, inga chokladbollar, inga scones. Men gröt är gott, så det är lugnt.

Efter uppställningen och födelsedagssången, begav vi oss mot en strand som en grenadinsk dam hade rekomenderat när vi åkte lokalbussen dagen innan. Området hette

La Sagesse.

Vi var på väg ut på gatan och insåg ganska snabbt att det skulle bli svårare än vi trodde att ta oss till stranden. Det var nämligen söndag. Eftersom Grenadas kultur präglas starkt av kristendommen anses söndag som en vilodag och därmed är det mesta stängt och lokalbussarna går inte. Men trotts detta så lyckas vi hitta en vänlig man med en mini buss som kan tänka sig ta oss till stranden för endast 5 EC (East Caribbean) dollar, vilket är den lokala valutan. Under den 15 minuter korta bussresan hade vi trevliga samtal med den vänliga mannen, han själv var ej religös men trodde ändå att det fanns en högre makt som hade skapat jorden.

Vi kom iallafall fram till stranden som var helt fantastisk. Finkorning sand som mötte det turkosblå vattnet som sträckte sig långt åt båda sidor. Med kokosträd längs strandkanten tog vi våra första kliv i den behagligt varma sanden. Vi la ut våra handdukkar och drog snabbt på oss badkläder för att slänga oss i det nästan 30 gradiga vattnet. Vi sepnderade resten av dagen på stranden där bad och solande värvades flitigt. Vi träffade många trevliga sj’lar på stranden som alla var väldigt villiga att slå sig ner och tala med oss eller delta i vårt bollkastande vid vattenbrynet. Desvärre underskattade vi alla hur bleka vi var och huden vidtog en bränande röd färg mot eftermiddagen efter allt för många timmar i den gassande solen.

Senare på eftermiddagen när vi alla led av milt solsting tog vi en buss tillbaka till hamnen där gunilla låg och väntade. Vi gick ombord och fick oräkneligt många kommentarer riktade mot vårt röda utseende. En av kommentarerna var att jag såg ut som en hängd räka.

Jag smorde in mig flitigt med ett tjockt lager aloevera efter jag duschat och slog mig sedan ner i mässen för att äta middag. Eftersom kockarna fyllde år hade dom blivit avlösta från sina köksplikter av Anne-Li. Hon hade lagat Köttfärssås och pasta. mycket gott! Efter middagen gjordes Gunilla i ordning för avång mot Surinam. Vi satte oss på deck för att iakta midskepps som var vakthavande vid avgången. Kvällen bjöd på en flott solnedgång och en frisk havsbris.

När vi hade lämnat kaj började det blåsa upp och vågorna rullade kraftigt. Jag gjorde mig redo för att gå på vakt, jag skulle vara post. Vakten gick snabbt och jag spenderade den genom att rotera mellan rorgängare, livbojsvakt och utkik. Jag kröp sedan in i min koj, drog för draperiet och sjönk in i en välbehövlig sömn.

Theo, Babord