Man(et) över bord

 Paniken spreds snabbt bland alla på båten när en av eleverna i vattnet började gråta och en blå liten manet satt fast i hennes ansikte. Efter att hon med hjälp av en kompis tagit sig upp på däck igen började samtliga elever i vattnet av rädsla och nyfikenhet kravla sig upp för stegen för att se vad som hänt henne.

Det nya sjöbenet medför inte bara nya äventyr, utan också ett vaktbyte, min vakt midskepps har nu 8-12 vakten. De nya tiderna har jag inga problem med, dock var det en extrem skillnad på vad som är lämpligt att ha på sig. Under midskepps tidigare vakt, 4-8, har det nästan alltid varit arbetsbyxor och hoodie väder, men nu när vi får soltimmar är det annorlunda. Under dagens vakt gick nästan alla runt i shorts och sport-bh, ändå svettades man ihjäl och jag vet inte hur mycket vatten vi drack totalt. En kompis i arbetsstyrkan fortsatte även påminna mig om att detta bara var dag ett av 17 och det kommer bara bli varmare, det var inte särskilt motiverande.

Under vakten var vi alla i arbete och det fanns inte mycket tid att vila i skuggan. Jag och en till fick i uppgift att sätta upp elevtrålen, vilket är ett nät man sätter upp längs relingen för att ingen ska trilla över bord. Komiskt nog när vi satte upp den fick vi problem. Jag behövde ställa mig på relingen och luta mig mot den för att få loss den för att sedan spänna om den för femtioelfte gången. När jag gjorde det och spännet tillslut lossade släppte även mitt ända stöd, jag föll bakåt. I det ögonblicket tänkte jag inte mycket, men efteråt blev jag jätteglad att jag inte skadat mig. När båsen (ledaren för underhållsarbetet) började pusta ut och se otroligt lättad ut förstod jag först inte varför, sedan sa hon: ”jag såg för en stund hur du trillade över bord, åh gud” och jag fattade då hur extremt nära det var att båten behövde utföra en man över bord manöver. Turligt nog kommer de enda konsekvenserna av incidenten bli ett blåmärke på rumpan och att jag är noga med att säkra mig, även när jag inte är i riggen.

Efter lunch blev det badstopp precis som utlovat. Under badstoppet var då paniken bröt ur för andra gången. Efter att jag hoppat i och simmat mot den stora trossen som låg och slingrade sig i vattnet för eleverna att hålla sig i kände jag en brännande känsla på överarmen. Det kändes som en manet hade bränt mig, jag har nämligen känt känslan tidigare. Jag tyckte dock det kändes orimligt eftersom jag varken sett någon manet i närheten eller någon sagt något om det. Jag fick ont men det var inget mer med det. När jag sedan kommit upp på däck och frågade om jag var röd sa de bara att jag måste klämt mig på trossen. Jag hoppade i igen men höll mig konstant en bit ifrån den. När en annan tjej sedan ropar på mig och säger att hon antagligen också bränt sig blir jag lite orolig och tar mig upp på båten. Precis när jag kommit upp börjar en tredje tjej gråta av både smärta och panik, hon har fått maneten i ansiktet. Med hjälp av en kompis kommer hon upp på däck och blir snabbt omhändertagen. Jag och några andra säger omedelbart till befälen och visar mitt nu mycket tydliga märke på armen. Alla kommer upp på däck, jag och de andra som bränt sig får av kocken lite ättika på det brända området, det skulle tydligen hjälpa. Nu i efterhand gör det inte ont så länge området inte berörs. Min underarm har dock ett stort vitt streck nu, det känns lite som att jag har en alien i min arm.

Esmeralda Frejd Sa1922