Omseglade på öppet hav

Söndag den 28/5 innebar lektonsfri dag och en händelserik dag för utkik då den annars konstanta utsikten av hav bröts och ett flertal föremål rapporterades.

Idag purrades jag tillsammans med resten av min vakt till söndagsfrukost och ett lugnt hav. Vi i styrbord klev ut på däck strax innan 12 för att gå på vakt och blev då glatt överraskade av den fina dagen som bjöd på sol, en behaglig temperatur och majoriteten av seglen satta.

Dagens uppgift för mig var post, och jag började som utkik i 30 minuter. Att segla över atlanten kan låta väldigt händelserikt men sanningen är att under dessa 14 dygn mellan Bermuda och Azorerna så är utsikten för det mesta bara hav, hav och hav. Det har knappt rapporterats en enda båt den senaste veckan och det mest händelserika var när min klasskamrat slog rekord i hur många portugisiska örlogsmän han såg under 30 minuter som utkik (hela 707 st!). Under första halvtimmen som utkik fick jag använda mina trötta ben till att springa från fören av båten till navhytten på akterdäck för att rapportera något rött som guppade rakt för över. Nyfiken på vad detta kunde vara begav jag mig åter till min plats på fördäck och upptäckte efter en stund att det var en 2 m lång boj som guppade ensamt fram över atlanten, en spännande upptäckt när utsikten annars bara är hav, hav och hav.

Efter ytterligare en timme av den konstanta utsikten som bjudit på några få hoppande delfiner så stod jag som livbojsvakt och såg mina vaktkompisar finjustera segelsättningen för att öka hastigheten mot Azorerna. Till min förvåning så kom min postkompis Ludwig skuttandes mot akterdäck för att rapportera något från utkiken. Ludwig hade en något mer spännande rapportering än min ensamma boj och vi kunde nu se en gigantisk containerbåt vid horisonten. Efter bara några minuter kom Ludwig skuttandes igen med ett leende som inte gick att undgå och till allas förtjusning så rapporterade han nu en segelbåt rakt akter om oss.

Händelsen väckte liv i alla på däck och med spänning skådade vi den lilla båten som närmade sig oss med en hög hastighet. Det visade sig vara en 18m lång (mycket fin) segelbåt som seglade upp bredvid oss så vi kunde ta bilder på varandra och vinka. Via radiokontakt fick vi reda på att även de var på väg mot Horta, Azorerna och förhoppningsvis möts vi i hamn. Eftersom att de seglade dubbelt så snabbt som oss så var de lika snabbt som de anlände, borta vid horisonten igen och vi var återigen tillbaka med enbart havet som utsikt.

Eftersom söndagar är lektionsfria så spenderades timmarna efter vakt på kortspel, filmtittande, drömmande till fastland under fötterna och vilande inför kommande vakt.

Nattvakten som post innebar ett innerligt stirrande mot hav, hav och återigen hav med några avbrott av delfiner som simmade i den glittrande marelden.

Vi närmar oss Azorerna på ett lugnare hav än tidigare under sjöbenet och snart får vi sätta fötterna på fast mark igen! Simma lugnt där hemma i sommarvädret så ses vi på kajen om 1 månad.

Amanda Perols, Styrbord