Slutspurten

Efter mer än två veckor utan synen av hav börjar vi närma oss målet. Många börjar känna sig begränsade på båten, när vi disskuterar vardagssaker som inte går att göra här, till exempel att gå till affären eller ta en promenad, blir vissa helt lysiska.

Själv trivs jag bra här på sjöbenen och med en helt öppen horisont. Ibland blir jag dock trött på det ständiga umgänget och rutinerna. Det ska bli skönt att komma i land. Få sova en hel natt och göra annat än att plugga på dagarna. Vakt och plugg har blivit det enda jag känner till under de senaste dagarna.

Nu har jag alltså korsat Atlanten...helt ärligt känns det inte så speciellt. Vi har haft lite för tur (eller kanske otur) med väder och vind. Allt har gått mycket lugnare och smidigare än vad jag hade föreställt mig. 4-8 vakten är inte heller den vakten som det händer allra mest på. Det enda vi har som daglig uppgift är att vaska däck, tillskillnad från de andra vakterna som har beydligt fler.

I brist på saker att göra har vi i vakten ägnat oss mycket åt att spela Maffia, lära oss om stjärnor och gjort något vi kalla "Atlantensnack". Atlantensnacket går ut på att en person i vakten får en timme att berätta om sig själv och sin uppväx medans de andra lyssnar och ställer frågor. Imorse var det min tur att Atlantensnacka. Det kändes väligt bra att få öppna mig för vakten och berätta saker som de annars kanske aldrig skulle veta om mig. Jag tror att snacket får ihop oss i vakten och trotts att vi är väldigt olika mäniskor har vi välidgt mycket respekt till varandra.

Just nu håller jag på att försöka få in mina sista uppgifter innan Grenada, det är skönt att vi har deadline innan hamn så att man inte går och grubblar över skolan under hamnen. På Grenada ska jag och mina vänner bara njuuuta, vi har konstaterat att en kall cola och en massage aldrig har varit så välbehövigt förut i hela våra liv.

Idag är det även exakt en månad kvar tills vi kommer hem igen. Det känns helt sjukt att tiden går så fort men ändå så extremt långsamt. Kram till alla där hemma, tänker på er!!

Agnes Arndt, Styrbordsvakten