Snart ett minne blott...

Vår allra sista nattvakt… Kaptens fiolspel under stjärnorna; snart ett minne blott. Denna blogg är dedicerad till just de där stunderna som bara går att uppleva vid midnatt ute till sjöss.

Då jag går i Midskeppsvakt, som under detta sjöben går tolv till fyra, så kom min dag att börja vid midnatt. Men när styrbord purrade min hytt innan tolvslaget var det inte med den vanliga väderrapporteringen, utan med sång. Idag är nämligen min födelsedag. Men också vår allra sista nattvakt.

För en sista gång drog jag på mig mina kläder och min flytväst för att ta mig ut på däck. Väl uppe på halvdäck möttes jag av en bunt grattis-hälsningar, samt en stjärnklarhimmel. Det var tio minuter kvar till vaktavlösning, tio minuter kvar till min faktiska födelsedag, 10 minuter kvar till vår SISTA nattvakt… Jag la mig ned på rygg med huvudet i min väns famn. Kapten Hans klampade ut ur navhytten hållandes i sin fiol och jag får äran att önska mig en låt. I brist på idéer börjar Hans spela något som han själv komponerat. Där och då uppstod en magisk stund, som endast sker under nattvakter. Jag vill påstå att det är nästintill omöjligt att beskriva detta fenomen för en utomstående. Men jag ska ge det ett försök:

Där, på andra sidan jorden, ligger vi ihopkrupna på däck tillsammans med våra bästa vänner. Ovanför oss; en stjärnklarhimmel. En sådan som bara går att uppleva mitt ute i ingenstans, ditt ljusföroreningarna inte når. Och så kaptens fiolspelande. Som trollbinder oss alla. Mellan tonerna hörs vågorna som slår och rodret som rattas. En kombination som gör att allting stannar upp. Stämningen tillsammans med tröttheten gör att vi försätts som i en hypnos.

Att just denna natt var vår sista gjorde att situationen undersyrades av en sentimental känsla. Det låter kanske lite klyschigt. Möjligtvis för att det just är så där overkligt magiskt som man annars bara kan läsa sig till i böcker. Som ni förstår fick vi i alla fall en riktig bra start på vår sista nattvakt. Och jag, en riktig fin start på min födelsedag.
Symboliskt nog seglade vi på golfströmmen under natten. Resan närmar sig sitt slut och vi är snart hemma igen. Med andra ord är kaptens fiolspel under stjärnorna snart ett minne blott.

Ses snart!
// Elin Soyka