Solkyssta kinder och vind i segel!

Vi närmare oss slutet på sjöbenet, klockan har brassats om en timme och vi har haft land i sikte! Bara det att det är fel land i sikte… Gunilla tuffar på i hög fart, ca 9 knop, precis som vi i besättningen fortsätter att rulla på med rutiner. Sova, gå på vakt, gå på lektioner och så om igen.

Idag var min vakt, babord, sega upp ur sängen. Det börjar ta på kroppen att arbeta 8 timmar om dygnet. Det första som hände under frukosten var att en av oss fick varmt kaffe på sig då honungen kastades över lilla mässen där vi sitter och äter till sjöss. Efter det var det dags att byta om till arbetskläder och smörja in sig med solkräm för att sedan vara redo på däck 07.55.

På dagvakten fixade vi lite med det största seglet på stormasten så att det skulle bli lättare att beslå seglet. Sedan skulle jag, Thea och båsen klättra upp till det näst högsta seglet. Där skulle vi fixa ett fall till ett stagsegel som hade fastnat och därmed har försvårat för oss när vi ska sätta stagseglet. Jag skulle därför ställa mig på rået till brammen för att kunna dra upp fallet. Medan vi pratade och arbetade uppe i masten, var de på däck tvungna att bärga det stagseglet som fallet tillhörde så att vi lättare kunde arbeta. Det var roligt, varmt och soligt uppe i masten. Det finns inget som är så vackert som att vara högst uppe i masten och blicka ut över det klara vattnet. Även om kinderna blir kyssta av solen och svetten rinner finns det få känslor som slår att vara i riggen en varm solig dag.

Efter vakt var det dags att ha lektioner ännu en gång, jag var produktiv och kunde sammanställa mina intervjuer för historia- och geografiuppgiften. Snabbare än vad man tror har åtta timmar gått och arbetskläderna sattes på igen. Jämfört med dagvakten var det fullt upp på däck under natten. Vinden härjade, masten knakade och seglen slog. Full fart framåt. Det blåste som tusan och det blev lite hetsigt med att få ner stagsegel. Vi bärgade fyra segel under nattens gång. Men ett segel bråkade med oss, vi behövde dra ner och upp seglet fyra gånger innan vi till sist fick ner det. När den starka vindbyn hade passerat kunde vi njuta av stjärnhimlen och marelden. Vi avslutade nattvakten med att göra armband och sedan med trötta ögon kunde man krypa till kojs i sin hytt.

Babord,

Victoria Hansen