Spilld tjära

Dagen började tidigt med purrande klockan 04, sömniga och slitna klev vi upp ur sängarna och drog på oss arbetskläderna.

Tandborstningen börjadeoch vi drog oss långsamt ut till uppställningen. Ute så är det kolsvart och stjärnklart, planerna för natten var att splitsa (typ fläta) ihop
tampar till ringar för att kapten Hans har en ny plan för gordingarna på
båten. Vi arbetade och arbetade men i slutändan var det ändå några tamp
ringar som var för svaga eller för små.

Klockan 8 gick vi av vakten och kastade i oss frukosten, gick ner borstade tänderna och gjorde oss iordning för sängen. Vi fick en extra timmes sömn eftersom att våran tid ändrades till en timme senare, vi gick upp klockan 10 och då hade vi fått två timmar istället för en vilket var väldigt gött.

Solen gassade och vi la oss på backen och stekte galet, med musiken i öronen och det blåa havet i horisonten var det en bra start på dagen. Mitt i våran lugna ro blev vi avbrutna av folk som var arga medans andra stod och gapskrattade. Alla reste sig upp för att kolla vad som hade hänt, vad vi såg var två figurer som var kladdiga från topp till tå. Anthony våran bås på båten står och gapskrattar åt de två killarna som har lyckats fylla upp en bytta med alldeles för mycket tjära och när det klättrat högst upp i riggen lyckats att välta hela byttan över dem själva, rået, trappstegen och plattformen. De hade tjära över hela benen, armarna och till och med ansiktet. Grejen med tjära är att det är väldigt svårt att få bort när man väl fått det på kroppen, så killarna fick stå i typ trettio minuter med matolja och gnugga in hela kroppen för att försöka få bort tjäran.

Senare när andra vakter skulle klättra upp i riggen och arbeta där uppe
fick det se kaoset som lämnades kvar, det låg en pöl med kära på plattformen och det nya seglet var helt nedkladdat, käran var överallt! Personerna efteråt var inte jätte glada eftersom att även dem fick tjära över hela benen. Dagen avslutades med vakt och vi gick och la oss med ett leende på läpparna efter dagens kaos.

Frida Lindkvist