Surinam här kommer vi

Idag är den tionde dagen av 8-12 vakten med Tage och Hans och våran sista. Klockan 18.00 senare på eftermiddagen så byter vi till 4-8 vakten där vi har Ture och Micke som vakthavande befäl. Jag ser fram emot att se soluppgångar och solnedgångar på denna vakten som man inte riktigt haft möjlighet att se innan på samma sätt.

Dagen till ära så var jag Rondman och det blev det musik och sång på våran vakt med fiol och gitarr, glada miner och skratt på våran sista vakt. Efter att fått kontakt med båten som förlorat masten så har vi nu fortsatt på en sydvästlig kurs mot Surinam. Med några ynka få squales då och då. Vi har även nu seglat över 1000 sjömil och har lite mindre än 900 kvar, jag håller med tummarna att vi
någon gång kommer få vårat efterlängtade badstopp någon gång på detta sjöben. Jag är väldigt taggad på att komma fram och besöka Surinam. Jag har aldrig varit i varken Syd- eller Nordamerika så det ska bli spännande att äntligen få ta sig till andra sidan jorden och se vad dem har att erbjuda.

Tankarna om tatuering snurrar runt i huvudet på mig, jag är väldigt kluven för vad jag ska tatuera. Jag vill ha något som står för något om denna resan, det klassiska ankaret som står för att man korsat Atlanten, en snäcka som står för den coola snorklingen som vi gjorde på Kap Verde, en delfin, en sköldpadda, en segelbåt, en fenval, ja det är svårt. Men jag tänker också att om jag verkligen ångrar mig så kan jag ju faktiskt lasera bort den. Så egentligen så kan jag ju bara vara spontan, köra på något och hoppas på det bästa.

Jag tänker även mycket på saker jag vill göra när jag kommer hem. Vara med familjen, hitta på saker med kompisar och äta så mycket god mat. Men jag kommer också sakna att vara här när jag väl är hemma. Jag vill komma tillbaka till vardagen men även vara här på båten och vara på äventyr i länder jag tidigare aldrig varit i. Men det är ett senare problem tänker jag. Vi hörs!
Alva Larsson, styrbord