Delfinarmé

Med vind och hög sjö från nord seglar vi österut, mot Tampa.

Under natten har vi gått med hjälpmotor från och till, det hörs väl i Doshytten när den startar. Tydligen hör även AC:n väldigt tydligt i Doshytten, men som ”tur” är har den varit trasig sen Havanna.

AC:n behövs å andra sidan inte just nu. Tempen i stora mässen ligger på behagliga 22 grader och på däck blåser och regnar det ordentligt, så vakterna har sina seglarställ på sig. Skönt att de inte släpade med dem i onödan.

Mantåg är uppspända på både halvdäck, heldäck och backen så att det skall bli lättare att gå och stå. Stora vågor väller in med jämna mellanrum på styrbord sida och från babord slår höga vägar av vatten upp när en minst anar det, men de flesta eleverna mår ok och försöker hålla modet uppe. Det kan arta sig i spontan improvisationsteater på halvdäck eller låtsasbalett övningar med ett stadigt grepp om manståget.

Diskmaskin har också ger upp i den tuffa sjön och motorman Hampus har fortfarande inte hittat en lösning, och han har trots sin rädsla för kackerlackor legat länge på knän vid maskinen. Men alla hjälps åt att spara på disk och backisarna gör ett fantastiskt jobb med handdiskningen.

På förmiddagen står jag på halvdäck och gör min bästa imitation av balettens grundpositioner vid ett manståg när någon plötsligt ropar en delfinarmé! Och visst var det en delfinarmé!. Ett 50 tal delfiner kom från styrbords sida, på bred front mot Gunilla, likt torpeder. Jag brast ut i Wagners ”Ride of the Valkyries, och vakten stämde in. Jag försökte fånga det på bild men det gick bara inte att fånga, som så många andra upplevelser här på Gunilla. Men fint var det.

Tobias Lundqvist, utbildningsledare och balettdansör