Älskade toapapper

Ända sedan några timmar efter vi lämnade Reykjavik har det gungat, gungat och gungat mycket mer. Många har varit sjösjuka, många har svårt att sova och det har varit svårt för alla att ta sig runt på båten.

När man sitter i byssan hör man hur allt glider omkring och skramlar, när man är uppe på däck är stövlar det enda alternativet och på lektionerna måste man hålla i sina datorer. Men det speciella problemet som uppstår för mig när det gungar, är att hela min hytt blir full av toapapper.

Dagen började med att jag blev purrad av Barbords rondman som inte fick upp dörren till min hytt eftersom hela durken var full med toapappersrullar. Min hytt, nr 1, är den hytt som får den fantastiska äran att även vara toapappersförrådet. Vad som innebär att vara toapappersförråd är att personer smyger in när man sover och hämtar några rullar. Vissa knackar, så man vaknar av den lätta knackningen på dörren. Men vissa knackar inte, så istället vaknar man av att det helt plötsligt blir mycket ljusare i rummet då dörren försiktigt öppnas.

Något annat som tillkommer av att bo i hytt 1 är att man då och då välkommnas av några toapappersrullar på durken när man vaknar eller kommer av vakten. Vanligtvis brukar det vara en eller två rullar, men idag när barbords rondman skulle purra mig var det snarare 25 stycken, och då menar jag inte enskillda toarullar utan 25 stycken packet med 6 stycken toarullar i varje. Det gick inte att få upp dörren, så rondman fick kika in genom en smal springa. Detta är ett av tecknen på att det än inte har gungat så mycket som det gör nu.

Det var lätt att ta sig upp efter purrningen, då gungandet gjorde det svårt för mig att sova och jag låg därför redan vaken när jag hörde knackningen på dörren. Jag tog på mig mina kläder, sele och flyväst, för att sedan ta mig upp på däck och in i den bäcksvarta natten. Vi satt tysta och lyssnade på regnet som droppade på våra luvor och på vågorna som slog mot båten. Först försökte jag sitta på en bänk men de var omöjligt då jag gled av varje gång det kom en stor våg. Efter den kalla vakten åt jag en skål med god varm gröt och gick sedan ner till min hytt där jag välkomnades av 40 stycken toapapperspaket. Jag var så trött och irriterad på dessa toapapper så jag kastade in dem i den lediga kojen i min hytt och kröp ned under täcket.

Försöket att sova gick inte jättebra och jag snurrade mest runt i kojen. Jag gick upp och käkade lunch och såklart så gungade det så mycket så att mitt vattenglas välte ned i maten så att det skvätte mat i mitt knä. På lektionen for blocken och datorerna fram och tillbaka över borden. Men när det var dags för vakt igen möttes jag till min förvånelse av stålande sol och gungandet hade minskat mycket.

Tilda Sjöberg