Denna lite gråa men varma morgon gäspade jag och sträckte på mig till sång och gitarrspel som Vincent bjöd på. Det fick bli snabba ryck för att hinna få ta del av yoghurten som brukar ta slut på ett ögonblick. Nu kan jag göra mig i ordning i lugn och ro, tänkte jag. Så var det inte riktigt. Backis arbetet kallade på oss. Jag, Ellie och Sigge sprang upp till byssan för att förbereda lunchen och ta hand om disken efter frukosten. Efter att ha skurit vad som kändes som hundra-tusentals champinjoner, var det dags att hastigt byta om till skolpiké och göra i ordning mig.

Vi började våran promenad till The American School of Tangier. Trots duggregnet som höll i sig ett bra tag, var det oerhört varmt. Det kändes som att vi gick i cirklar, upp och ner för samma gator. Helt plötsligt stod vi framför höga, vit-blå murar med vakter vid grinden. Vi blev insläppta och gick in i skolbyggnaden. Lärarna på skolan ledde in oss i ett stort klassrum med massor av stolar. Snart därpå kom de marockanska eleverna in och satte sig med oss. Eleverna var ’seniors’ och var i lite olika åldrar. Alla delades upp i två lika stora grupper. Den ena gruppen gick ner till skolans idrottshall och spelade volleyboll. Den andra stannade i klassrummet för att samtala och äta marockanskt fika.

Min grupp var först i tur att spela volleyboll. På väg till idrottshallen fick vi se lite av skolan. Det fanns en lekplats för de mindre barnen och en stor fotbollsplan. Det fanns till och med en utomhuspool! Jag deltog inte i volleyboll-spelandet, jag satt istället och pratade med några tjejer från den marockanska klassen. Vi målade upp livet på Öckerö, men framförallt hur det är att leva på en båt. I utbyte fick vi höra allt om Tanger. Vilka resturanger som serverar den godaste maten, vart de bästa affärerna med de bästa köaderna finns samt vad man ska hitta på i Marocko. Sedan var det dags att byta. Nu var det våran tur att intervjua elverna och unna oss en och annan marockansk småkaka med te. Vi skulle alla göra minst en intervju till våran svenska-samhälle reseuppgift. Alla har olika teman, dock upplevde många att de inte fick så givande svar på våra frågor.

Efter skolbesöket var alla hungriga och trötta. De flesta hade skrivit av sig från lunchen och gick därför iväg för att äta ute och shoppa. Vi i babord-vakten var dock tvugna att äta lunch på Gunilla för att snabbt kunna börja där vi slutade imorse. På väg hem traskade vi genom det fisk-luktande marknadsområdet med massa små hungriga katter. Till lunch, när vi va framme vid båten, blev det spaghetti med svampsås och baby-tomater. Det var gott, fram till att Ellie visade att hon hittat en död fluga i maten. Aptiten blev ganska mycket mindre efter den incidenten, kan jag säga.

Vi backisar gick upp till byssan för att diska allt efter lunchen och började sakta men säkert förbereda inför middagen och eftermiddagsfikat. Efter vi hade skalat nio kilo potatis till fisksoppan och delat bröd till morgondagens mackor, skulle vi göra något lite mer exalterande. Hilma fyller nämligen år imorgon, självklart betyder det tårt-fixande. Smeten var underbar, så jag kan tänka mig att tårtan kommer göra succé imorgon. Middagen serverades vid 18.00, som vanligt. Många hade kommit till baka till båten för att äta, så det blev rätt så mycket disk att ta hand om. Alla skulle göra sina egna mackor som ska tas med på utflykten imorgon. Vi ställde fram ägg, bacon, massor av olika såser och vanligt pålägg. Kaoset som redan fanns från middagen blev bara större och större. Nu var det inte bara fisk i hela diskhon utan även äggröra i hela lilla mässen och massa plastfolie-remsor på diskbänken. Efter timmar av blod, svett och tårar(bokstavligen) var vi äntligen klara med att städa. Vi var helt fria att gå vid ungefär 21.30. Frukosten ska börja göras vid 5.45 imorgon bitti, så det blir raka vägen till kojen efter detta.