Att sätta guldkant på tillvaron

Då jag numera går 4-8 vakten blev jag purrad klockan 03.30 vilket innebar en tidig start på vad som skulle komma att bli en händelserik dag.

Uppe på däck låg mörkret lika tungt och svart som bläcket till en fjäderpenna. Vinden blåste genom märg och ben men turen var på min sida, då jag skulle spendera de fyra nästkommande timmarna i Gunillas kök; byssan.

På menyn för dagens (eller nattens) fika stod pizzabullar, vilka skulle tillagas i ugnen tillsammans med frukostbröden för att spara tid. Vakten kändes som den fortgick i flera livstider, men inga klagomål hörs från mig då det är en av mina favoritsaker att vara backis och hjälpa kockarna i byssan.

Väl av vakt kunde tangentborden höras smattra nere i stora mässen, där det rådde full aktivitet. En stor gruppuppgift låg på agendan, och alla elever var måna om att bli klara. Vår lärare nämnde sedan att hon sällan ser sådan febril aktivitet och koncentration i stora mässen, och detta med två separata vakter närvarande.

Tiden går fort och snart hördes sju glas slå, vilket för oss signalerade att det var dags att göra sig redo för dagvakt. Vi har inte seglat någonting detta sjöben, och då solen går ner tidigt är det svårt att utföra underhållsarbete vilket leder till att vakterna är timmar som behöver slås ihjäl.

Idag blev en beslagningstävling den stora händelsen under vakten. Först bjöds en informerande lektion om hur en beslår ett stagsegel, för att vi sedan skulle, uppdelade i lag, kunna göra det själva i en tävling om vackrast beslagning.

Fram till kvällsmaten befann sig mitt lag uppe i masten och kämpade med ett segel som kallas Möglet av Gunillas besättning, detta härstammat från det faktum att nämnda segel sällan är satt och därav blir svart och ”mögligt”. Efter några finjusteringar efter maten var det dags för bedömning. Tre lag innebar tre beslagna stagsegel, vår vaktledare nämnda positiva och negativa saker med alla beslagningar.

Sedan säger hon ”och den finaste beslagningen är…. Möglet” var glädjen genuin och lätt förvånad, då resten av vakten ansett ett annat segel vara finast beslaget. Priset var fem minuters extra fika under nästkommande nattvakt, samt en kajutakaffe (som till skillnad från elevernas kaffe kommer från en ordentlig kaffemaskin snarare än snabbkaffepulver och en arbetsovillig varmvattenmaskin).

Själv dricker jag inte kaffe, men jag åtnjöt ändå segerns fulla vidd och blev otroligt stolt över mitt lags förmåga att finbeslå ett segel som är känt för att vara svårt att få en beslagning som inte kan liknas vid en svart klump.

Emma Berntsson, Styrbord