Besök hos ambassadören och certifierad frisör

Trötthet var det enda jag kände. Jag satt på den kalla stolen och tittade ut på det enda framför mig, en grå kaj. Tiden gick från halv 4 på morgonen till 5 till att solen äntligen började stiga upp och slutligen det bästa målet på dagen. En kopp kaffe och frulle.

Efter frukost var det dags för den obligatoriska uppställningen. Slå åtta glas och hissa flaggorna. Det gick knappt att skymta flaggorna som hängde i luften. Solen gjorde synfältet vitt.

Istället för att ha 10 fikat ombord fick vi den äran att besöka residenset. Ambassadören bjöd på riktigt gott kaffe och inte snabbkaffe, macarons, brownie och berättade om Daniel Solander, ambassadörens roll och nulägets relation med Sverige, Norden, Nato till Island. Sedan var det dags att återgå till Gunilla efter några timmar och äta lunch.

Staden Rejkavik år något spektakulärt. Historia överallt! Vikingar, böcker och museum. Den är otroligt familjär av sig och de flesta hälsar på en när man går förbi. Det märkte jag idag. Framförallt när några kompisar och jag skulle gå på jakt efter något trevligt ställe att picknicka på. Det slutade med att vi satte oss ner bredvid en kyrka på en gräsmatta. Vi satt där länge och bara pratade. Varje halvtimma behövde vi en tyst minut för att lyssna på klockornas slag. Det var omöjligt att prata igenom.

Som en avrundning på dagen återgick jag till den grå kajen. Nu som frisör och min klasskompis Adams hår framför mig. Jag skulle klippa det! Det gick an och flera lokalbor kom och beundrade. De filmade när hår efter hår föll ner på cementet och samlades som en vattenpöl. Nästan lika mycket så att han själv kunde spegla sig.

Efter en händelserik dag börjar den närma sig sitt slut och nu sitter jag och skriver blogg i bingen.

Linnéa Norlander Na2124