Djungeltrubbel

Dagen började lite tidigare än vanligt då vi blev purrade 06.20 inför våran vandring genom historien i Peperpot Nature park. Vandringen var intressant ur ett studieperspektiv och gav och mängder med information.

Prick i tid rullade en buss in på kajen med ISKALL a/c. Att kliva in i den bussen var som att stiga in i en iglo jämfört med det fuktiga ”luften” som vi är vana vid. Vi snackar alltså om en nyupptäckt sydpol i bussform. Väl framme vid djungeln så visar vår guide Kevin runt oss på ett museum vid entrén. Det han berättade var intressant och handlade bland annat om den kolonialaplantage som en gång funnits på ägorna. På senare tid har man låtit djungeln ta över plantagemarkerna, så den är något glesare beväxt jämfört med riktig djungel och är därför kategoriserad som en ”secondary forest”. Men jag kommer kalla det för en djungelvandring ändå.

Djungelvandringen drog igång, dock efter att jag har blivit sjungen för. Jag kände under sången hur jag ville sjunka genom marken. Tyvärr stod vi inte på kvicksand men sången avtog så småningom. Jag fick en blomma att hålla i och hela situationen var ungefär lika bekväm som en spikmatta, som förlorat 50% av spikarna.

Vi började röra oss in i djungeln sakta. Vi stannade sisådär varannan meter och guiden förtäljde samtliga gånger för oss att ”this tree is very intresting” NOT. Ca två timmar eller 500 meter senare så stannade vi och vi åt vår fika i vid ett torn för fågelskådare. Det var tur att vi inte hade drag race mot en sengångare dit för vi hade förlorat med mer än ett par billängder. Som sällskap vid tornet hade vi fågelskådare med monster-objektiv på sina kameror. Hade man använt dess fulla zoom på en människa så hade man utan vidare kunnat se cellernas mitokondrier arbeta.

Vi började röra oss igenom djungeln i samma takt framtill lunch som vi förtärde vid 12 snåret. Lunchen inmundigad så rörde vi oss mot ett hotell där vi skulle ta båt tillbaks från djungeln. Framför oss låg en lång raksträcka i gassande sol, 90% luftfuktighet ihop ickebefinlig vind gjorde det ungefär lika varmt som den femtioelfte cirkeln av helvetet. Då jag har pigment som tål sol ungefär lika bra som en vampyr så fick jag ha långärmat och långa byxor för att inte bränna mig. Som tur var fanns det tid att beställa en kylig Coca-Cola med is i när vi kom fram till hotellet innan avgång mot Gunilla.

Jag avrundade dagen med en liten shoppingrunda i jakt på snacks efter ankomsten vid Gunilla och därefter sprang jag några varv på kajen. Jag gick och la mig medans natten var ung för att förbereda mig inför skolbesöket dagen efter som kom som en package deal ihop med purrning kl 04.50.

Allt väl

Carl Sigbrandt,

Styrbord vakt