Idag har jag existerat på denna blåa planet vi kallar Tellus i 6935 dagar, jag har genomgått cirka en femtedel av mitt liv och jag har fyra fantastiska femtedelar kvar.
Att få spendera sin födelsedag på en plats med en luftfuktighet på 80%, en temperatur på 33 grader och regnskog så långt ögat kan nå. Kan nog enligt de flesta beskrivas som väldigt unikt.

Jag uppskattar verkligen landet jag befinner mig i, det är både fascinerande och något väldigt vackert att se hur hinduer, buddhister, muslimer, judar och Kristna äter varandras mat, delar varandras högtider och tillsammans står stolta enade bakom en nation, Surinam.

Klockan är cirka halv åtta på morgonen, det stora orangea klotet har precis klättrat över horisonten, två förväntansfulla men något trötta vakter står uppe på den gråa kajen omgiven av skabbiga hundar, dumpat byggmaterial och mint gröna träd längs kajens kanter. En buss anländer på kaj för att hämta upp oss, med buss menar jag ett skåpbilsliknande fordon med säten utplacerade på varenda golvareal. Vi knödde in oss och färdades genom en miljö av hinduiska tempel, moskéer, kyrkor och diverse religiösa byggnader sida vid sida längs de trånga halvfunktionella vägarna.
Efter en färd på cirka tjugofem minuter anlände vi till en öppen yta med ett par strippade hus, där tre medelålders kvinnor sopade och krattade bort de löv skogen lämnade efter sig. I bakgrunden av kvinnorna kunde man skåda en grön massa bestående av lianer, träd i diverse strukturer, bambu och fåglar uppe i skyn. När jag vände blicken framåt möttes jag av en skylt, på skylten stod det ”Peperpot Nature Park Secondary Forest” bredvid skylten stod en man med en mycket vänlig gestalt. Detta var Kevin, våran guide som skulle berätta allt han kunde om denna komplexa biotop vi kallar regnskog.

Kevin startar med att leda in oss i en av de strippade husen ståendes på den öppna ytan. Han gav en kort presentation om vad man kunde vänta att se i skogen och hur de farliga djuren som jättespindlar och giftormar för det mesta var aktiva under natten. Även en historia om parkens förflutna berättades Kevin beskrev det såhär ”Anledningen till att vi befinner oss i en Secondary rainforest har med platsens historia att göra, då holländarna under kolonisationen bedrev ett kaffeplantage vilket innebär att skogen tidigare varit en monokulturell biotop”. Vi fick även titta på en utställning som beskrev plantagets historia och Marunernas arbetsförhållanden som slavar under kolonisationen, trots att Kevins förfäder var utsatta för dessa inhumana förhållanden så valde Kevin att blicka framåt istället för att vara fast i det förflutna, ett drag jag fann i en stor majoritet av de Surinameser jag mötte, de var enligt min uppfattning ett väldigt förlåtande folk.

Från det strippade huset rör vi oss sakta in mot denna obekanta miljö, Kevin delar ut en krämvit blomma lik en påsklilja i sin struktur, till min förvåning berättar han att blomman är ätbar och att den liknade äpplet pink lady i smaken. Jag höll delvis med Kevin om smakprofilen men enligt min personliga uppfattning var det som en blandning av harsyra och ett grönt äpple alltså väldigt surt.
Det blev snabbt tydligt att essensen av vandringen var att se så mycket djur som möjligt, även om Kevin gladeligen berättade om frukter, växter och träd så utgick en stor del av vandringen att röra sakta röra sig på små stigar fram och tillbaka.
Även om jag personligen uppskattar att gå i en kontinuerlig takt där jag ständigt möter nya intryck, så insåg jag under vandringens gång charmen i att stanna upp lyfta blicken och använda varenda litet sinne för att se det som jag vanligen inte hade upptäckt.
Även om jag trivs bra i rutinen på Gunilla med konstant sysselsättning och något annorlunda från skolmiljön där hemma. Så kände jag verkligen en lättnad att få röra sig i modernatur under ett par timmar, skogen framkallar ett sånt lugn som enligt min erfarenhet inte går att finna på andra sätt.

Imorgon påbörjar jag dag 6936 och den förväntade temperaturen beräknas gå upp till 35 grader med en luftfuktighet på 85%. Jag väljer att avsluta denna blogg som har beskrivit en femtedel av min födelsedag med en kall Cola i handen och ett leende på läpparna. Erik Axelsson