Go-fika och segling

Det finns inget bättre än att höra klockan slå fyra glas på nattvakten. För oss som har 12-4 vakten innebär det nämligen fika. På Gunilla bjuds det på fika tre gånger per dygn, ett mellan varje måltid. Det finns
alltid mackor och har man tur kan det också finnas frukt, bullar eller kakor.

Det är dock något alldeles särskilt med just denna fikapausen. De
senaste sjöbenen har nätterna varit så kalla att att bara få komma in
och värma sig, slippa undan huttrandet för en stund, är fantastiskt.
Idag visste vi alla dessutom om att det var go-fika och då blir man lite
extra glad.

Jag och en hyttkamrat befann oss under däck för att inventera våran hytt
som för övrigt verkade innehålla mänger med saker vi aldrig vetat att vi
hade. Det fanns allt från basebollträ till serveringsfat till de största
hovar jag sett. Tyvärr skulle hovar, kåsor, fiskespön och lite blandat
träningsmaterial bli tvungna att vänta eftersom vi skulle upp och käka
sockerkaka. Lite smått chockade över alla fynd under durken gick vi ut
ur hytten, genom elevkorridoren och upp för lejdaren. Så fort vi slagit
oss ner i lilla mässen kom en av backisarna fram och frågade om vi ville
ha kladdkaka eller sockerkaka. Allas ansikten lös upp men ingen vågade
riktigt tro att det var sant. Otroligt nog var det sant och de hade
bakat så mycket att man i princip kunde ta hur mycket man ville.

Efter fikat var planen att vi skulle göra färdigt inventeringen men det
fick stå kvar för alla skulle upp på däck och hjälpa till med seglen.
Ingen var ledsen för det. Det var så länge sedan vi seglade. Något
trötta men mest taggade klättrade vi upp och avbeslog och innan jag
hunnit ner igen var två segel satta. Under natten kunde vi segla utan
motor för första gången det här sjöbenet. Strax efter att alla seglen
var uppe var det dags för vaktavlösning. Livbojsvakten slog åtta glas
och Styrbord fick gå och lägga sig.

8/6–23 Astrid, Styrbord